Har nyss pratat med mamma i telefon.

Varför ska jag alltid känna mig så nere efter att jag har pratat med henne. Kanske för att hon är expert på att få mig att känna mig nere.

Hon sa bland annat att jag beter mig okvinnligt.

Men hur ska jag bete mig så att jag beter mig som en kvinna?

Hon sa att jag brukar upprepa saker o ting, att jag kan säga samma sak upp till tre gånger. Men med olika ord.

Hon sa oxå att jag brukar flina hela tiden när jag är bland folk, men det vet inte hon, hon är inte med mig jämt när jag är bland folk.

Hon sa även att jag ska vara mer diskret, att jag hellre ska vara tyst än att

säga något. För tydligen så säger jag inget viktigt enligt henne.

Det känns som hon är besviken på att jag inte blev den människan som hon ville att jag skulle bli. När jag var liten förvänta hon sig väl att jag skulle vara en helt annan människa nu än jag är.

Det känns jobbigt att man aldrig får höra nått bra om sig själv från henne. Det känns jobbigt att aldrig få höra nått bra om mig själv från någon.

Visst det är inte bra att förvänta sig att man ska få bekräftelse jämt och ständigt, men jag önskar att jag kunde få det någon gång i mitt liv. Som tex om jag har gjort något bra så vill jag få bekräftelse, men inte varje gång jag har gjort något bra, men någon gång av någon. Men det är ytters sällan så att det nästan blir aldrig som jag aldrig får berömm eller bekräftelse.

Sitter o funderar vad det är som driver mig framåt i livet. Men jag kommer inte på nått bra. Inga barn har jag, ingen käreste, ingen som väntar på mig när jag kommer hem. Men det är väl hoppet om att jag ska hitta någon som älskar mig som jag är, som håller mig vid liv.

Jag vet snart inte hur jag ska bete mig. Ena dagen så ska jag tuffa på mig o säga vad jag tycker och tänker, nästa dag ska jag tiga för att jag säger aldrig något vettigt.

Jag vet inte hur länge till jag orkar leva. Om det inte finns någon ljusning för mig snart så orkar jag inte nå mer.

 

SideShow Surfer

7 oktober 2007 02:37

Då jag knegar i vården och sett flera personer med ditt beteende så tänkte jag sådär bara smått säga att du måste resa dig upp hur svårt det än kan verka och fota din mamma i ändan om detta fortsätter.

Du är som du är och det ska du vara stolt över oavsett vad någon påstår.Har själv haft en nära vän som tog livet av sig tyvärr.Men vad denna vännen glömde var de hon lämnade kvar som resten av livet fortfarande funderar på vad de kunnat ändra på om de fick en chans till.

Det kommer en ny dag imorgon.Så visa skitet i livet att här kommer jag så håll till höger.

Var rädd om dig nu och ha det bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag börjar bli lite små rädd för killen. Han har börjat ta tag i mig när han är arg. ...

Det blir långt mellan gångerna jag skriver. Men kommer alltid nått ivägen till varför jag inte skriver. Just nu så ligger jag ensam i sängen, gubben har nyss åkt till jobbet. Lilla lillkillen är super förkyld med hosta o täppt näsa, men ändå är d...

Fan vad jag blir irriterad och äcklad jag blir. Jag vet inte hur många gånger jag bett gubben att sluta, men han fortsätter ändå. Det han gör är att ta handen innan kalsongerna och pillar på snoppen lite titt som tätt när han sitter vid datorn, sitte...

Äntligen har jag fått tillbaka telefon efter fyra veckor på lagning. Vad jag saknat den. Hur kan låta bli att irritera sig på små saker? Jag måste be gubben göra saker som är självklara. Vissa saker är självklara för bara mig, men ändå. Men som ik...

Har fått en sån himla telefonfobi på senaste tiden. Jag tycker inte om att ringa till företag angånde räkningar eller svara på nummer som jag inte känner igen pågrund av att jag inte vill prata med telefonförsäljare eller nån från nått företag om n...