Gubben i lådan kom hem en sväng och var sur. Jag ställde mig och diskade, vid sex tiden så bad jag honom att fixa lite middag åt lillkillen. Vid strax efter sju så hade ingen mat kommit fram till honom så att då fick jag ställa mig och fixa det åt honom.

Strax efter vid ca halv åtta så sticker han och säger att han åker en vända, än så länge så har han inte kommit hem ännu. Får väl se när han kommer hem. Han berättade att han funderade på att ringa och göra slut med mig när han var ute och åkte första svängen. Men det hoppas jag inte att han kommer att göra, för även om han är jobbig på sitt vis, och jag får det mesta av ansvaret av lillkillen. Men han finns där och hjälper mig iallafall emellan åt när jag behöver hjälp och dessutom så betyder han så oerhört mycket för mig. Men det är tydligen inte tillräkligt för honom. Han vill ha nått mer, vad det nu är. Enligt honom så är det för mycket tjafs från min sida. Jag har bett honom att få hjälp, men han säger att han inte vet hur han ska hjälpa mig, då tycker jag att han får så lov att stå ut med så kallat tjafs som han säger, enligt mig så är det vad jag tycker och önskar att han kunde göra här hemma. Som tex att lägga lillkillen några kvällar, kliva upp på morgonen med lillkillen så att jag får sovmorgon. Men när jag säger det så tjafsar jag bara på honom. Så hur ska man be om saker utan att det tolkas som tjafs av honom?

Jag förstår inte varför gubben i lådan anser att jag tjafsar när jag säger vad jag tycker eller kommenterar något.

Senast blev det idag när jag sa nått, kommer inte ihåg vad det var, men han blev iallafall sur. Vi hade varit i en lekplats och var på väg hem i bilen, så då sa han att han skulle åka till en kompis, så att där kommer han väl vara i några timmar.

Men jag har försökt att göra så att han förstår att han läre lägga lillkillen lite oftare än han gör. För att just nu så lägger han lillkillen en, max två gånger av tio efter att jag har bett honom göra det. Tre kvällar i rad har jag bett honom att han ska lägga lillkillen, men det har slutat med att jag har fått göra det för att han fått för sig att göra nått annat i samma veva som det är läggdags för lillkillen.

Det är lika på vardagarna när lillkillen ska till dagis. Jag har praktik på heltid, han har varit sjukskriven ett tag nu, men ändå så har det varit jag som har fått gått till dagis med lillkillen och lämnat honom vid halv sju och fått hämta honom vid fyra. Jag ser fäder lämna och hämta sina barn på dagis, men gubben i lådan gör aldrig nått sånt. Förutom en gång har han lämnat en gång, men då låg jag hemma med värsta migränen. Sen så har gubben i lådan följt med och lämnat och hämtat lillkillen från dagis, aldrig ensam annars. Jag tycker att det är jobbigt att jag måste ta det största ansvaret för lillkillen medans gubben kan åka och roa sig med olika saker.

I bilen idag så sa gubben "Gör vi rätt att stanna kvar hos varandra?". Verkar som han inte orkar med när jag säger min mening, han anser att jag tjafsar. Jag anser att han ska kunna tåla att man säger saker till honom.