Jag älskar gubben i lådan oerhört mycket, tro inget annat. Men jag kan tycka att det är oerhört jobbigt när han ska iväg o hålla på med den trimmade bilen och är borta i flera timmar, och det blir inte bättre när han ska iväg och hålla på med den varje dag. Den här veckan som har varit så har han åkt och hållt på med den varje dag förutom igår.

Gubben i lådan åkte iväg för ca en halvtimme sen och ska hålla på med den idag oxå, han tyckte att jag och lillkillen skulle följa med, så kunde vi vara kvar hos hans föräldrar och käka med dom senare. Nej tack tänkte jag, jag träffade svärmor igår och här om dagen träffade jag henne oxå. Så att det räcker för mig. Jag går bara och irriterar mig på henne när jag träffar henne, hon lägger sig i alltför mycket i lillkillens uppfostran. Och jag känner att jag inte har någon ork med henne idag.

Men för att återgå till gubben i lådan, han tycker att det är konstigt att lillkillen gråter när han håller i lillkillen och att han blir lugn när jag håller i honom. Jag tycker att det inte är så konstigt, med tanke på att det är i stort sett jag som håller i lillkillen i stort sett hela dagarna. Det är mig han ligger tätt intill om nätterna. Gubben i lådan håller i stort sett bara i lillkillen när jag duschar. Det är ofta lillkillen är i min famn när jag sitter och äter. Jag har förstökt få gubben i lådan att förstå att lillkillen är ovan att vara i sin faders famn.

Och så fort lillkillen börjar gråta och han är i sin faders famn, så ropar gubben i lådan på mig och säger att lillkillen är hungrig. Eller så säger han att är trött och håller på och somna och vill att jag ska ta honom.