Jag känner mig irriterad på allt möjligt för tillfälligt.

Grannar som tror att vändplan utanför huset är en parkering. P-vakter som ger kan ge dom p-bot ena dagen men inte den andra för att då är det inte deras område.

Samma grannar som tror att det är okej att härja, leka och stoja klockan elva, tolv på natten/kvällen.Och när man pratar med dom att det är ett lyhört hus så tycker man att dom kan sluta härja nattetid. Verkar inte fatta vad man säger till dom.
Det är en ensamstående utländsk mamma med minst fyra ungar. Ett av barnen verkar kunna svenska, men mamman verkar inte svenska så bra. När jag har förklarat så har hennes grabb varit med och förklarat för henne på deras språk. Jag har även förklarat enkelt ensam för henne. Varje gång så har hon sagt att hon förstått vad man sagt till henne.
Lessna till slut så att jag prata med hyresvärden om henne, ifall dom kunde prata mes dom. Men dom kan inget göra så länge dom inte vet hur mycket som dom stör. Dom sa bara att jag skulle ringa störnings jouren. Men känns som det inte är nån ide att ringa dom, för att det tar hur lång tid som helst innan dom kommer. Det kan ta 30-40 minuter innan dom kommer och då hinner det oftast lugna ner sig.

Tack vare dessa grannar så börjar jag bli mer och mer rasist. Bara för att dessa grannar lever sitt eget jävla liv.

Här om kvällen så stod mamman och prata högt, nästan skrek på nån som stod vid bilen utanför en bit bort. Då var klockan typ halv elva på kvällen och jag och gubben var på väg och lägga oss. Gubben går ut på balkongen och säger "men håll käften" till henne. Jag hade gjort det om jag hade haft mer mod i mig.

#rasist
#irriterande
#grannar
#hållkäften

Vad jag önskar att jag hade andra svärföräldrar ibland. Jag kan berätta om en händelse när dom kom hit oanmälda nu i veckan, jag hade varit hemma i kanske 30-45 min.  Vi låg i sängen och tog det bara lungt, hade inte börjat med maten ännu. Jag och gubben i lådan och jag hade kommit överrens om att vi skulle äta pannkaka, jag skulle göra smeten och han skulle steka den. Så att strax efter svärföräldrana hade kommit så ställer jag och gör smeten, för att klockan var mycket och det var dags för middag. Sen när jag är klar med smeten så säger jag till gubben att den är klar, så påbörjar jag att diska lite granna, han kommer och steker den första sen så kommer hans mamma och fortsätter. Blev sur för att gubben låter henne göra det och sur för att hon kommer och tar över hans "jobb". Vi fråga dom om dom ville ha pannkaka och det ville dom, så då fortsätter svärmor att steka medans jag säger att hon ska sätta sig så fortsätter jag att steka, men det vägrar hon göra, hon slutar när jag har sagt att jag vill ha mina annorlunda, så då spar hon sista smeten så att det räcker till mina två.

Sen efter att alla ätit klart fortsatte jag att diska det vi ätit på, jag ber gubben i lådan att han ska torka bordet, men då är svärmor snabb och säger att hon ska göra det och hon sätter igång med det. Då hade jag god lust att säga till henne "det var gubben i lådan jag bad att torka bordet inte dig", men jag bet mig tungan, för jag hade bara gjort mig osams med henne. Så medans hon torka och jag diskade pratade vi lite granna, hon frågade "kommer aldrig din mamma och diskar och städar och sånt här hos er?" Jag svarade helt ärligt "näe de gör hon inte för att hon anser att vi är vuxna nog att klara sånt själva" (och det är vi, båda är 30 år).

Det enda hon svarar på det är "jasså" och såg förvånad ut. Sen så sa hon nått i stil med "lika bra att du vänjer dig att det blir att jag kommer hit och gör sånt här, för så har jag alltid gjort hos mina tre pojkar utan att någon har sagt nått".

Jag sa aldrig rakt ut att hon skulle sluta att hålla på, men jag gav henne små vinkar om att hon skulle göra det, som tex att jag torkar spisen sen när jag är klar här med disken och som när jag berätta vad min mamma anser.

Jag prata med gubben i lådan om det efter att dom hade åkt och sa till att det kändes lite konstigt att hon höll på hemma hos oss, så berätta jag även om våran diskution om min mamma. Gubben höll med mig delvis lät det som, han sa bara typ "du vet hur mamma är".

Sen är det svärfar som är allmänt ohyfsad. Jag tycker att när man kommer hem till folk så tar man av sig skorna, men det gör aldrig svärfar. Det är flera gånger gubben i lådan har sagt till honom att ta av sig dom, men svärfar tycker det bara är krångligt att ta av sig dom. Men varför skaffar han sig inte lättare skor att sätta på sig och ta av sig undrar jag då? Även i vintras så gick han in med skor så att det blev blöta fotspår efter honom.

Båda svärisarna kan släppa värsta brakskitarna bland folk utan att bry sig det minsta, och det är snuskigt enligt min åsikt. Dom bor i ett mindre samhälle än vad jag och gubben i lådan bor i, så det är ofta svärisarna kommer hit till vårat samhälle och ska handla för att det är billigare här i affärna. Vi har tex rusta, dollar och karlsson och även en fjärde affär som liknar dom tre affärena.

Svärmor kan åka runt till dom ställena en sak på dollar, två saker på rusta och så vidare, bara för att det är kanske tio kr billigare på dom ställena. Dollar och karlssons är vägg i väg på ena sidan av staden, rusta är på andra sidan stan, kanske en mil bort, om man åker en halv mil till så kommer man till den fjärde billiga affären. Dom sakerna som hon köper på dessa affärer kan hon köpa i en vanlig mataffär. Att hon inte inser att det blir dyrt att åka och flaka så där för att spara in pengar på varona, så har dom en bil som drar lite mer än en liter milen.

Nu ska jag fråga er alla hundägare. Vad är det som är så svårt att ta fram en påse ur fickan/väskan och plocka upp bajset efter sin hund?

Det är ju så himla snuskit och äckligt att det ligger små bajshögar efter era små raringar längs gångvägarna man går på. Visst jag kan förstå att ni låter bli att plocka upp efter hunden när ni är ute i skogen, mitt ute i ingenstans. Men det är inge trevligt för andra oss andra medmänniskor när ni låter bajset ligga kvar längs gångvägarna vid bostadsområden. Det är nog inte många som har någon lust att kolla vart dom sätter fötterna någonstans när dom är ute på gården eller runt bostadsområdet bara för att slippa kliva i hundbajs.

Så skärpning hundägare, plocka upp efter era hundar när den bajar på såna ställen där det vistas mycket folk.

Jag har jobbat extra åt ett städföretag, jobbade fem dagar i augusti sen så jobbade jag i torsdags och fredags. Torsdagen gick väl si så där, först så hade vi problem med bilen, sen så hittade vi inte adressen. Vi skulle till två treor och flytt städa dom, den första lägenheten gick bra. Den andra lägenheten städa jag köket (kök och badrum tar längst tid när man städar ur en lägenhet), den andra tjejen tog fönster, golv, tak och väggar. När vi börja städa oss ut ur lägenheten så börjar hon att gnussa på köksluckorn, hon säger att hon är så noga med att det blir rent. Visst jag kan vara slarvig med städningen, men det var då inga fläckar på luckorna, jag lämnar väl inga fläckar kvar när jag vet att det är nogrann städning vi ska göra. Det var inge vidare kul att jobba med henne heller, för att hon pratade knappt nånting, så att vi gick och städa i tysthet, hur tråkigt som helst.

Sen på fredagen så jobbade jag med två andra. Det var en hel del att göra, bland annat en möblerad uthyrningslägenhet skulle städas ungefär som när man flyttstädar, men man ska även diska den disk som finns i lägenheten. Det var även två vecko städ som skulle göras, så att då sa jag att jag kunde stanna kvar i lägenheten och på börja städa den medans de andra två åkte och vecko städade. Jag poade på och städa i en bra takt tyckte jag. Började med köket, eftersom det tar längst tid, skulle ju diska, torka ur alla skåp, göra rent i, på och under spisen. När jag skulle till och dra fram spisen så satte jag händern på nån kant som jag fann och började försöka att dra ut den och på nått vis så lyckas jag skära mig på alla fingrar förutom tummen på höger hand. Det var långfingret som fick mest stryk och blodet ville inte sluta att rinna, och när jag stod där med ett papper och försökte få blodet att sluta att rinna så kommer de andra två tillbaka till lägenheten och bara tittar på mig och säger "Är du inte klar ännu?" Dom frågar ens inte vad jag har gjort för nått, dom bara börjar att städa. Dom fråga aldrig heller senare hur det var. Så det var inte kul att jobba med dom två. Jag tycker ju ändå när man ser att nån har gjort sig illa så kan man ju alltid fråga hur det är.

Att jobba som städare är inte direkt min grej, iallafall inte för det företaget. Men jag jobbar där bara för att jag måste för att kunna få in lite pengar.

Jag undrar vart livet är på väg någonstans.

Jag undrar ifall jag och gubben i lådan kommer fortsätta att bo ihop.

Jag funderar över det för att han tycker att det är jobbigt jag snäser ifrån för små saker och han vet inte om han orkar med det så mycket längre. Men det kan även han göra emellan åt, tex när han är trött eller när han håller på att meka med bilen. Visst jag kan fräsa ifrån för små saker det vet jag, men det beror på att jag är trött av olika saker, tex att jag har tagit hand om lillkillen hela dagen och gubben i lådan kommer hem från jobbet, drar av sig jobb kläderna, sätter sig framför datorn medans hans badvatten håller på att hällas upp i badkaret. Och då har jag ibland gjort mat tills han kommer hem, så att då får jag stå vid spisen och se till att den inte blir förstörd och samtidigt försöka trösta lillkillen som sitter i sin stol o e grinig för att jag satte honom där när jag på börja med maten, och på det så är jag trött.

Sen resten av kvällen så gör han sina saker, jag får nästan säga till "ta hand om lillkillen så att jag får duscha" och då får jag ta snabbduschar för att lillkillen är grinig.

En gammal arbetskompis till gubben i lådan ska ha 30 års fest snart och gubben har tänkt att han ska gå, och han vill att jag ska följa med och vi ska lämna lillkillen hos hans föräldrar (lillkillens farmor och farfar). Det vill inte jag, för det första så e de för tidigt att lämna bort honom i flera timmar tycker jag (han är bara ett halv år) och för det andra så är lillkillen van att det är jag som nannar honom om kvällarna. Det är ingen annan än jag som har nannat honom om kvällarna, och jag är rädd att han inte kommer att lyckas att somna. Visst jag kanske är nojig, må så vara. Och för det tredje så vill inte jag att dom ska vara så mycket med lillkillen, för att dom är så hafsiga. Så har dom en stor hund som jag inte alls litar på. När man sitter och äter hos dom så sitter hunden bredvid en och flåsar en i örat, just för att dom ger hunden mat från bordet. Hunden är sju år och beter sig som en valp, visst hunden kanske inte skulle göra illa lillkillen medvetet, men hunden kan göra det omedvetet, tex spring över lillkillen när han ligger på golvet.

Ja nu är det ett tag sen jag skrev. Lillkillen har hunnit bli fem månader och han äter gröt i stora lass. Just nu så ligger han på en filt framför teven och tittar på den samtidigt som han leker med sin gym.

Gubben i lådan är kvar i grannstaden och mekar med sin trimmane bil. Får se ifall han hinner hem innan lillkillen ska lägga sig.

Gubben i lådan tog med sig lillkillen till sina föräldrar i fredags, och var där hela dagen. Han tog med sig gröt som han fick två gånger.

Svärmor bytte blöja på lillkillen sista gången innan dom åkte därifrån, och när vi skulle ta och byta på honom här hemma så upptäckte vi att hon hade satt blöjan bakofram och förpackningen till våtservetterna hade hon klippt upp i ena kortsidan och lagt den i en påse, det finns ju en liten "lucka" med en tejp bit över som man kan ta ut våtservetterna.

Man inte skylla på att hon inte vet hur man öppnar en våtservettsförpakning eller hur man sätter på ett barn en blöja. För att hennes äldsta son har tre barn som hon har bytt blöja på.

Och en gång när hon var här och hälsa på så såg hon att vi hade en blomma med lite bruna torra blad, och då sa hon "att man ska duscha blommorna emellan åt, för att då mår blommorna bättre". Men då va gubben i lådan på min sida iallafall och sa att jag brukar göra det.

Jag kommer att ge henne en rejäl utskällning en vacker dag.

Är helt orkeslös idag. Har ingen lust med något alls idag. Har ångest för något, men jag vet inte för vad :S

Lillkillen och jag är ensamma hemma. Gubben i lådan är på jobbet, men han slutar vid 16. Han har lovat att han ska åka hem på en gång för att jag ska till barnmorskan och sätta in en sprial, och då läre han vara med och passa lillkillen. Är ju lite svårt att passa lillkillen och samtidigt ligga där i gynstolen, speciellt när han inte vill sova. Får hoppas att han kommer att åka hem på en gång. För att sist jag skulle till gyn så ringde han och frågade ifall han kunde komma hem senare för att han hade lite saker och göra, fast han hade lovat att följa med. Då blev jag inge glad på honom. Men men, får se hur det blir idag.

Sen så läre vi hem på en gång och fixa till lite här hemma, för att sen så kommer prästen att komma och prata om dopet som blir om två veckor. Får hoppas att det är en trevlig prälle.

Jag älskar gubben i lådan oerhört mycket, tro inget annat. Men jag kan tycka att det är oerhört jobbigt när han ska iväg o hålla på med den trimmade bilen och är borta i flera timmar, och det blir inte bättre när han ska iväg och hålla på med den varje dag. Den här veckan som har varit så har han åkt och hållt på med den varje dag förutom igår.

Gubben i lådan åkte iväg för ca en halvtimme sen och ska hålla på med den idag oxå, han tyckte att jag och lillkillen skulle följa med, så kunde vi vara kvar hos hans föräldrar och käka med dom senare. Nej tack tänkte jag, jag träffade svärmor igår och här om dagen träffade jag henne oxå. Så att det räcker för mig. Jag går bara och irriterar mig på henne när jag träffar henne, hon lägger sig i alltför mycket i lillkillens uppfostran. Och jag känner att jag inte har någon ork med henne idag.

Men för att återgå till gubben i lådan, han tycker att det är konstigt att lillkillen gråter när han håller i lillkillen och att han blir lugn när jag håller i honom. Jag tycker att det inte är så konstigt, med tanke på att det är i stort sett jag som håller i lillkillen i stort sett hela dagarna. Det är mig han ligger tätt intill om nätterna. Gubben i lådan håller i stort sett bara i lillkillen när jag duschar. Det är ofta lillkillen är i min famn när jag sitter och äter. Jag har förstökt få gubben i lådan att förstå att lillkillen är ovan att vara i sin faders famn.

Och så fort lillkillen börjar gråta och han är i sin faders famn, så ropar gubben i lådan på mig och säger att lillkillen är hungrig. Eller så säger han att är trött och håller på och somna och vill att jag ska ta honom.