Gubben i lådan är hos sina föräldrar och passar hunden, han skulle stanna kvar där fram till fem, sex tiden idag, sen så skulle han komma hem. Sen blir han tvungen att åka dit även  i morgon och på lördag för att gå ut med hunden. Varför kunde dom inte ta med sig hunden för? Bara för att svärföräldrana åker bort och inte tar med sig hunden så måste gubben i lådan åka dit och gå ut med hunden.

I vintras så åkte dom iväg oxå, till samma son som dom är hos nu, och då kunde dom ta med sig hunden. Men gubben i lådan var tvungen att åka dit ändå för att han var tvungen att elda i pannan åt dom. Dom har en elpatron som dom kan sätta på om dom nu inte skulle elda, men den ville dom inte sätta på bara för att dom tycker att det är så pass dyrt med el. Visst jag håller med om att det inte är billligt med el, men vad hade dom gjort ifall vi inte kunde ha eldat då? Jag skulle gissa att dom skulle ha struntat i att ha åkt då.

Men dom har en till son, men den sonen hjälper typ aldrig till hos deras föräldrar. Men den sonen (som är äldst) nästan kräver att hans föräldrar ska vara barnvakt åt hans barn. Han har tre pojkar med en kvinna, den yngsta blir ett nu i sommar, den älsta grabben har en utvecklingstörning så att han blir extra jobbig för det. Han har de två varannan vecka, och den yngsta varannan helg. Sen så har en flicka med en annan, och hon vet jag inte hur hon är hos sin pappa. Tydligen är hon ofta hos sina farföräldrar (mina svärföräldrar), jag vet inte varför, men jag misstänker för att han ska kunna träffa sin nya så mycket som möjligt. Om det nu stämmer att han väljer kärleken framför barnen så har han sjunkit rejält i mina ögon, för att så gör man då bara inte, men jag vet ju dock inte om det är sant. Flickan sa nått löst om det, och frågan är om man kan lita på det. Hon är ju ändå 13 år.

Det är tur att jag är arbetslös så att jag kan ta hand om lillkillen. För att gubben i lådan skulle egentligen ha semester den här veckan, så att han tog ut pappadagar med start i måndags, så att vi sa till på dagis att lillkillen skulle vara hemma nu vecka 29-31. Men så ville hans jobb att han skulle hjälpa till där nu måndag, tisdag och onsdag. Så att han har jobbat nu i tre dagar. Det är tur att jag är arbetslös så att jag kunde vara hemma och ta hand om honom.

Hade sett fram emot att gubben i lådan skulle ha semester nu, så att vi kunde vara hemma och bara mysa tillsammans.

Men det sket sig, för att han jobbar, och för att han har lovat att han ska vara hund vakt hemma hos sina föräldrar. Hans föräldar ska åka och hälsa på sin son (min svåger) som bor 20 mil bort, och då kan dom inte ta med sig hunden som egentligen är sonens som dom ska hälsa på. Så därför blir det att iallafall gubben i lådan ska vara där över natten med hunden, för att det funkar inte att ta hit hunden, det vägrar jag. Får se ifall jag och lillkillen följer med dit, det är inge kul att vara där, men det är inge kul att vara hemma ensam heller, så att jag vet inte hur jag ska göra.

Egentligen så tycker jag att svärföräldrarna kunde ta med sig hunden. Om man har hund så kan man ju ta med sig hunden när det finns möjlighet, och nu finns det ju det.

Har funderat lite granna hur mitt liv skulle ha sett ut ifall jag fortfarande hade sprungit efter mitt ex och hoppats på att det skulle ha varit han och jag.

Ibland så kan jag sakna honom, för att han hade det bra emellan åt. Men det var dock inte ofta. Han såra mig så många gånger så att jag har tappat räkningen.

Sen så tänker jag efter, jag mår rätt bra nu med gubben i lådan och lillkillen, fast det är bekymmer emellan åt, men det har ju alla förhållanden. Säg nått förhållande som är bekymerfritt. Det som ställer till mest bekymmer är mitt själförtroende som kunde vara hundra gånger bättre, men jag vet dock inte hur jag ska bygga upp det.

Gubben i lådan behandlar mig mycket bättre än vad mitt ex gjorde. Exet kunde bara sticka iväg på fester och ragga på andra, och det är det värsta jag vet. Gubben i lådan skulle alltid höra med mig ifall det är ok för mig ifall han sticker iväg, även om han kan fråga om det är ok även om han har bestämt att han ska sticka, men han frågar alltid.

Har nyss tjafsat med mamma i telefon. Allt jag skulle göra var att fråga ifall hon hade färg i sin skrivare, för att jag tänkte skriva ut en jobbansökan till ett lågprisvaruhus som söker medarbetere med ansvar för byggavdelingen, det var även andra saker som man skulle göra, som tex hjälpa till på andra avdelingar och kassatjänst. Men hon hade ingen färg i skrivaren och hon sa att hon tyckte att det var fel att jag skulle söka den tjänsten eftersom jag inte kan något alls om bygg, hon tycker att jag skulle fördumma mig ifall jag skulle söka den tjänsten då och att jag inte kommer kunna söka nå fler tjänster där om dom söker.

Men jag tycker att man kan ju alltid söka, för att lära sig det är ju inte så svårt. Och om man söker och visar att man är villig att lära sig är nog bara ett plus anser jag. Jag har ju ändå handels utbildning och jag söker ju inte ett jobb som kirurg direkt.

Efter vårat tjafs så tappa jag lusten till allting. Hade tänkt att ta en långpromenad med lillkillen när han vakna, men det har jag inte någon lust till längre. Hon är väldigt dukig på att göra så att jag tappar lusten för saker och ting, och för att jag känner att jag är värt nånting.

Just nu så känner jag att bara vill gå och lägga mig och dra täcket över huvudet och bara sova bort livet. Men kan inte göra det eftersom lillkillen har vaknat och jag måste ta hand om honom, för att gubben i lådan har dragit iväg på biltävling.

Det är konstigt att gubben i lådan har ork att hålla på med sina intressen, som tex att meka och åka på biltävlinga, båda sakerna i flera timmar, och tävlingarna är flera mil  bort. Men han suckar och stönar när jag ber honom att pasa lillkillen så att jag typ får gå på toa och duscha i fred, att kunna laga mat i lugn och ro utan att lillkillen hänger mig i benen eller att han springer iväg in i ett annat rum där jag läre kolla honom, som tex att han inte klättrar upp på toan där han skulle göra illa sig ganska rejält om han ramla från.

Suck vad ska jag göra med mitt liv, jag orkar inte med det längre snart.