Gubben i lådan och lillkillen ligger och sover så att jag passar på att skriva då. Är lugnast att skriva när lillkillen sover och gubben i lådan vet ju inte om denna blogg, och så ska det förbli.

Igår kväll så hade jag bestämt mig att ha kvar barnet.

Tidigare i veckan hade jag bestämt mig för att göra abort.

Att det ska vara så himla svårt att bestämma sig, det förstår jag inte. Så svårt var det inte när jag väntade lillkillen.

Fy sjuttsningen för att vara förkyld, har varit det nästan hela veckan. Igår så var jag hemma från praktiken. Gubben i lådan var snäll och skjutsade lillkillen till dagis när gubben stack till jobbet så skulle jag slippa gå iväg på morgonen. Så att jag var bara hemma och kurerade mig istället fram tills jag hämtade lillkillen.

Natten till igår så hade jag en förjävlig hosta hela natten, jag bara hosta och hosta. Men i natt så hosta jag inte lika mycket som tur är. Men jag är så otroligt täppt i näsan istället nu. Jobbigt värre.

Att jag är så fundersam om hur jag ska göra med det väntade barnet kan bero på  många olika saker. En anledning kan vara att jag vill ha kvar det, men när jag fick veta att svärföräldrana vill att vi ska behålla det så känner jag lite att jag vill ta bort det bara för att dom vill att vi ska behålla det. Visst det låter dumt att tänka så.

Men jag bad gubben i lådan att inte berätta för någon förrän vi har bestämt oss, dels för att jag ville inte att nån skulle veta om nått om vi bestämde oss för abort och dels för att jag ville att vi skulle besluta oss opåverkade av någon annan.

Nu känner jag att jag har blivit påverkad av vad dom vill, och det är inte bra det.

Mensen var försenad i ca en vecka då jag gjorde ett grav test, det visade positivt. Jag visste inte hur jag skulle reagera, blev både glad men ändå besviken.

Detta gjorde jag för en vecka sedan, så i en veckas tid har jag funderat på fram och tillbaka hur jag ska göra, om jag ska ha kvar detta barn eller inte. När jag väntade lillkillen hade jag inga problem vilket beslut jag skulle ta, då var det en självklarhet att behålla honom.

Men nu velar jag fram och tillbaka om jag ska behålla eller inte behålla.

Vissa stunder har jag beslutat att jag ska göra en abort för att jag vill ha mer tid med lillkillen och att jag inte känner mig redo för ett till.

Vissa stunder har jag bestämt mig för att ha kvar det för att det inte ska bli sån stor ålderskillnad mellan lillkillen och syskonet. Lillkillen kommer vara ungefär 2,5 år när bebben kommer isånnafall.

Att det ska vara så himla svårt. Jag vet inte hur jag ska göra. Gubben i lådan vill ha kvar det, men jag vet inte hur jag ska göra.

Jag tror att jag blir tokig snart.

Bröt ihop till hälften idag, nästan helt o hållet.

Ja försökte nanna lillkillen, men han bara grina o grina o ville inte sova, men ja märrkte på honom att han var trött. Gubben i lådan ligger ute i soffan i vardagsrummet o mår illa o skriker på mig att ja ska låta lillkillen vara uppe, men när jag inte ger mig så kommer han in i sovrummet o e flyförbannad o rycker lillkillen ur sängen.

Det är i det läget allt brister för mig, tårana forsar ner o ja sitter kvar i sovrummet o gråter, gubben i lådan visste att ja satt o grät, för att ja hade börjat lite smått redan när ja försökte nanna lillkillen, så att han såg ju det när han hämta lillkillen. Men men så hade ju gubben i lådan tagit upp lillkillen o gått ut i vardagsrummet, men lillkillen va fortfarande ledsen o de var ja som fick ta hand om honom i slutändan.

Nu sover lillkillen iallafall, ja sitter på toa o bloggar o e ledsen o gubben i lådan ligger i soffan o mår illa, då kan han inte göra nått annat än att ligga stilla.Han bryr sig inte om att ja e i upplösningstillstånd, han bryr sig inte att ja håller på att bryta ihop. Ja får läka mina sår själv, eftersom de e så synd om gubben i lådan som inte klarar av nått annat än att ligga still när han mår illa. Ja ska alltid ta hand om allt, spelar ingen roll hur sjuk jag e, ja ska ta hand om lillkillen ändå, för att att gubben i lådan inte kan de för att han inte e hemma av olika anledningar.

Ja orkar inge mer snart.

Men ja biter ihop för lillkillens skull.