Suck och suck och åter igen suck

Just nu så känns livet så extra tungt.

Det som tynger mig mest är nog ekomin. Jag betalar en del utav Gubbens räkningar, och det medföljer att jag får typ noll kronor kvar på kontot. Det är samma räkningar, månad efter månad.

Han fick tillbaka på skatten, nästan 30 000. Jag fick tillbaka några tusen, men dom gick direkt till kronofogden då jag har skulder där. Han betala en hel del skulder, men det kommer inte ske nån förändring för min del, jag kommer ha samma utgifter som är hans så att jag kommer få noll kronor kvar.

Han får för sig att han ska köpa en ny bil, för vilka pengar vet jag inte. Han har hittat en köpare till den bilen han har nu, så att han har fått lite förskottsbetalning på den.

Han vet att jag är i behov av en ny telefon, min funkar lite si och så. Men jag kommer inte att få råd att köpa en ny telefon dom närmsta åren då jag betalar hans räkningar med min föräldrarpenning och sen när den är slut så läre jag inte få mycket pengar över i månaden då jag inte har någon inkomst.

Jag har inte råd att spara någora hundra i månaden för att kunna köpa en ny om några månader, och jag kan inte heller ta en telefon på avbetalning, dels på grund av att jag finns i kronofogdens register och dels för att jag inte vill ha någon extra utgift.

Jag funderar och funderar hela tiden hur jag ska kunna göra för att kunna tjäna lite extra pengar, men kommer inte på nått sätt som skulle funka för mig. Jag har fått tips på att bli ljus försäljare och tupperware försäljare, för att kunna bli såna försäljare så läre jag ha så kallade partyn, och då läre jag kunna åka dit, och det har jag ingen möjlighet till att göra eftersom jag inte har körkort.

Oriflame försäljare skulle inte heller funka för mig för att då läre jag ha en bra kundkrets och det har jag inte möjlighet att få.

Så hur ska jag kunna få in extra pengar?

Jag har inget att sälja heller.

Ibland så skrämmer gubben i lådan mig rejält.

Vissa nätter så sover lilla lillkillen väldigt dåligt, då bara gråter han större delar av natten, stundtals så sover han. Lilla lillkillen har nu hunnit bli sju månader. I natt var en sån natt, sov en stund sen så vakna han och bara grät och inget dög. Sen så somna han och sen vakna och så var det hela natten. Gubben i lådan sa några gånger (han har sagt det flera gånger) nyp han när han gråter så där.

Jag satt en sväng med han i sängen och försökte ge honom bröstet (men just då dög det inte det), och då var gubben så less för att han inte fick sova och böjde sig framåt och sa argt "Ge hit han". Men jag vågade inte ge honom lillkillen, för att jag visste inte vad han skulle göra. Så i det läget så blev jag riktigt rädd och arg eftersom han hade legat och sagt att jag skulle nypa lillkillen när han gråter helt otröstligt.

Gubben i lådan har även sagt att jag ska lägga ner lilla lillkillen i sin säng när han blir otröstlig så får han ligga där och gråta istället för att jag ska bära på han och trösta honom.

Jag känner mig så himla ensam när det gäller omsorgen angånde lilla lillkillen. Jag vågar inte rikgit lämna honom ensam i gubbens vård, för att jag är rädd att lillkillen ska bli ledsen och om han blir det så kommer han få ligga och gråta tills han slutar. För att senast i går så sa gubben att han inte tänker ta hand om lillkillen när han gråter och är ledsen.

Suck säger jag bara. Varför ska livet vara så himla komplicerat för?