Jag tar och skyndar mig och skriva när både lillkillen och gubben i lådan ligger och sover. Lillkillen gör det inte så mycket ifall han är vaken, för att han förstår inte innebörden med denna blogg, det är värre med gubben i lådan som inte får veta om denna blogg. Bloggen är för mig för att jag ska få terapi, i denna blogg kan jag skriva om sånt som jag inte skulle kunna göra ifall gubben i lådan läste den, jag känner mig inte redo för att berätta allt för honom vad jag går och tänker på.

Men men ska komma till saken.

Känner sån himla stor ångest, jag vet inte varför.

Det känns som jag håller på att sprängas i tusen bitar.

Jag vet inte vad jag ska mig till.

Vill bara skrika.

Vill bara gråta.

Vill bara gå och gömma mig.

Vem skulle sakna mig ifall jag bara skulle försvinna?

Min kompis ska döpa sin dotter i sommar, hon berätta det för mig idag på sms. Hon har två äldre som jag blev bjuden till båda gångerna. Hon blev bjuden till lillkillens dop. Men nu låter det som jag inte ska få komma till dennas dop, hon skrev att dom bara ska bjuda släkten för att dom ska ha fikat hemma i huset och får inte plats med så många på altanen. Visst, jag kan acceptera att dom bara ska ha släkten, men ändå blir jag lite besviken om jag inte blir bjuden. Hon ska tydligen skicka ut inbjudningar, såg att hon hade skrivit det på fb, och som jag fatta det så skulle hon bjude en tjej som hon inte är släkt med som jag vet om.

Men men det är bara vänta och se ifall man blir bjuden, men det känns som jag inte kommer att bli det. Har en känsla av att hon inte vill att jag ska träffa hennes karl som är pappa till yngsta.

Jag brukar läsa i forumet på familjeliv.se lite nu och då. Läste idag i en tråd om att medryttarna ska betala hästägarna för att dom är just medryttare. På sätt och vis så ska dom väl göra det, för annars så får dom rida gratis. Men ändå så tycker jag att det är fel att ägarna ska kräva betalt, för att oftast så har man medryttare för att man är i behov av den hjälpen av olika anledningar, tex att man inte har tid för att man har små barn, ett jobb som kräver mycket eller båda delarna så att man inte hinner med hästen alla dagar, så att då är det en fördel med medryttare. Man har ju oftast inte medryttare för skojs skull. Så har jag iallafall fattat det.

De hästägarna som ville ha betalt av medryttaren ansåg att det kostar att ha häst, tex slitage av utrustning och häst. Foder kostar, även stall (om man inte har eget förstårs), försäkringar, m.m Dom ville inte heller att deras hästar skulle finnas till hands för sånna som inte har råd att skaffa egen häst eller har råd att gå på ridskolan.

Så vad anser du är rätt, tycker du att medryttaren ska betala för att få rida och hjälpa till med hästen, eller ska ägaren betala medryttaren för att få den hjälp eller ska det inte vara någon betaling alls?

Jag vill gärna ha en fin platt mage, vill få bort allt fett från rumpa och lår.

Vill få bort det så fort som möjligt, helst igår, men jag vet att det är orealistiskt.

Men gärna till sommaren, så att man slipper skämmas över kroppen på stranden.

Skulle känna mig mer tillfredsställd om jag hade den där "perfekta" kroppen.

Vad jag känner att jag vill gå ner i vikt, vill gå ner ca 20-30 kilo.

Jag är 161 lång, och väger 87,9 kg.

När jag räknar ut hur mycket mitt bmi är på sidora: bmitest.se och dietguiden.com så har jag ett bmi på 33,9 och ska gå ner 23,2 kilo för att komma ner till rätt vikt som då blir 64,7 kilo. Skulle bli rätt nöjd bara jag kommer under 80 kg.

Förut när jag ammade lillkillen så gick jag ner ända ner till 82 kg har jag för mig att det var, sen börja jag gå upp igen synd nog, kunde jag inte forstätta att gå ner i vikt. Bara jag inte hamnar på samma vikt som jag var på innan jag blev gravid, men ioförsig, jag är inte långt ifrån nu. Jag vägde då runt 92 kg, men jag hoppas verkligen att jag inte går över 90 strecket.

Någon som läser detta och kan tipsa om nått bra sätt att banta?

Har lämnat lillkillen på dagis, lämna honom till kl nio och gubben i lådan är på jobbet. Så att jag är alldeles ensam hemma, om man bortser från katterna. Men det är så himla skönt. Skulle egentligen ha börjat på praktiken idag, men kom överrens med hon som jag jobbar med att jag ska börja jobba i morgon istället. Så att då får lillkillen vara på dagis mellan nio och tre, så blir det en mjukstart för honom på dagis, och jag får några timmar själv som jag känner att jag behöver ha emellan åt men som blir alltför sällan.

Trött som bara den, men kan inte vila, kan inte slappna av.

Funderar ifall jag ska lägga mig i sängen och läsa en sväng nu när lillkillen ändå ligger och sover, men han läre väl vakna snart, han har sovit i ca en timme nu.

Gubben i lådan är och mekar för tillfället, men tydligen så skulle han komma hem snart. Men får väl se hur det blir med det, jag vet hur det brukar låta när han säger att han kommer komma hem snart.

Svärföräldrana var här igår, och jag kände att jag inte riktigt var på humör för att ha främmande. Efter att dom hade åkt så sa gubben i lådan att jag har varit grinig nästan varenda gång de senaste gångerna dom har varit här. Visst jag kan erkänna att jag har varit lite smått grinig, men et finns orsaker till det. En anledning till det är att svärmor går och plockar i köket och ska laga mat här till allihopa. Varför kan dom inte laga mat hemma hos sig för? Jag får alltid en massa med disk efter dom, för att jag vill inte att hon ska diska efter sig, för hon diskar inge bra, det är ofta jag har fått diska om saker och ting efter henne för att det inte har blivit riktigt rent, så att då känner jag att det är bättre att jag får diska själv så att jag vet att det blir rent.

Sen så tycker jag att svärmor är jobbig för att hon brukar skratta åt lillkillen när hon anser att han gör nått kul, visst vissa saker är det, men vid vissa tillfällen är det inte kul och inte ska skrattas åt. För att jag inbillar mig att om man skrattar åt barn vid "fel" tillfällen så kan dom få men av det.

Och svärfar han tycker jag är jobbig för att känns påträngande. Känns ibland som han kollar in mig, kanske inte kollar in direkt, men han ger mig obehagliga blickar iallafall. Han har jämt kepa på sig, både inomhus och utomhus. Han går in med skor, fast dom är blöta eller skitiga, men som tur så gör han inte det här hemma längre efter att gubben i lådan har sagt åt honom att ta av sig. Men han gör det hemma hos sig, så att när man varit där så är strumporna alldeles skitiga för att han har gått omkring med samma skor inne som ute.

Sen så har dom en leonberger som är så dryg och jobbig, den hunden har hormonfel så att den kan bli jätte hispig emellan åt. När man sitter och äter hos svärisarna så sitter hunden bredvid och dreglar och väntar på att få nått, hunden är van att svärisarna ger honom typ en smörgås eller nått vid matbordet när dom äter. Inge vidare med att ha en hundnos precis vid tallriken när man äter, hunden är ju så pass stor att han kan lätt lägga hakan på bordet. Jag har sagt till hunden att gå och lägga sig någonannanstans när han har blivit för närgången när man äter, medans svärisarna bryr sig ens inte om hunden är uppe i lillkillens ansikte och slickar när lillkillen sitter och äter.

Gubben i lådan har ju sin bil som han mekar med hos sina föräldrar, han frågade ifall jag och lillkillen skulle följa med, men jag sa att vi skulle stanna hemma. Men jag sa aldrig största anledningen till varför jag ville stanna hemma, jag sa aldrig att det räkte med att jag träffa hans föräldrar igår och att jag inte ville träffa dom idag oxå. Nån måtta får det väl vara med att träffa dom.

Var hemma hos mamma nu ikväll, satt och prata med henne medans min 14 år yngre syster leker med lillkillen, gubben i lådan som har en dålig mage hade gått på toaletten, och jag satt som sagt och prata med mamma. Jag berätta att jag spelar wordfeud med lillasyster, och lillasyster så duktig och det är svårt att vinna över henne, att jag känner mig osmart emellan åt när jag spelar mot henne. Då säger mamma "Ja hon är ju smart", tack för den tänkte jag, då kände jag mig ännu mer osmart. Jag vet att jag inte är smart, men hon behöver inte säga så. Kändes lite som hon nedvärdera mig.

Suck

Jag känner mig inte helt hundra nu för tiden.