Nu har han lovat att han ska komma i morgon.

Jag hoppas at han verkligen gör som han har lovat.

Fast vi är inte tillsammans längre så kommer han att komma iallafall.

Men jag ska se till att vi blir tillsammans igen.

Ska alldeles strax gå o lägga mig så att jag orkar kliva upp i morgonbitti, ska sticka ner vid halv nio o möta upp honom.

Pratade nyss med Honom i telefon nu.

Han sa att han skulle komma upp imorgon o vara här hos mig över helgen.

Får väl se hur det kommer att bli med det.

Han kommer säkert att höra av sig i kväll eller i morgon och säga att han inte kan komma för att han har fått förhinder.

Så att jag kommer inte tro honom förräns han är här.

Nu börjar jag bli riktigt förbannad.

Jag hade ev tänkt att jag skulle hänga med en kompis ner till Gävle en vända idag, för att hon ska hämta sin son där nere idag. Men att jag skulle se hur trött jag var för att jag ville inte ställa någon klocka.

Det sa jag till honom, mitt ex där nere att jag hade tänkt att åka ner.

Men det blev inte att jag åkte ner för att jag var så himla trött. Han hade skrivit ett sms o frågat när jag skulle vara nere, skrev tillbaka att jag inte skulle ner. Då ringer han upp o e sur för att jag inte åker ner o säger att han hade tänkt att träffa mig, o att han inte betydde något för mig.

Va fan, vad tänker han med? Jag skulle inte åka ner för hans skull, jag hade tänkt att jag skulle åka ner för min kompis skull så att hon skulle få sällskap. Men om han nu ska han en sån inställning så kan han lika gärna dra dit pepparn växer.

Hur tänker en karl egentligen?

Blev dumpad igår av killen för att han inte klarade av avståndet, för att han tyckte att det var jobbigt att vi bara träffades ibland. Han skrev även i messet att eftersom han tycker det så måste han tycka om mig ganska mycket.

Men enligt mig så dumpar man inte någon som betyder mycket för en. Då ser man till att det funkar.

Karlar är knepiga dom enligt mig.

Tar han mig bara för pengarnas skull tro?

Älskar han mig?

Varför ska jag vara så osäker?

Varför ska dessa frågor snurra runt i min skalle?

Nu kanske jag vet varför jag har oros klumpen i magen.

Ja tror att det beror på att jag har ångest till att gå till jobbet.

Jag är inte säker på det, men det finns en möjlighet att det kan vara så.

Har en sån himla oro i kroppen så att det känns som jag har en stor klump i magen. Vet inte varför jag har detta, men jobbigt är det iallafall.

Den där människan borde inte ha barn. När barnen inte lyssnar på henne så skriker hon åt dom och svär åt dom.

Som tex när jag, hon och hennes dotter skulle gå till röda korset, så var dottern lite grinig och sprang iväg. Dom sprang hon efter och tog tag i dotterns nacke och skrek "du får inte springa iväg för fan".

Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för hennes barn. Om jag skulle prata med henne om detta så skulle hon bara bli sur och säga typ "du har inga barn så att du vet inget om barnuppfostran" eller så skulle hon säga "sköt dig själv och låt mig få uppfostra mina barn på mitt vis".

Men jag tycker synd om barnen iallafall. Men vad finns det för mig att göra?