Fy fan va jag hatar livet. Det enda som håller mig vid liv är lillkillen och bebben i magen på mig.

Gubben i lådan kom iallafall hem och skjutsade ner mig till ams så att jag var där till tjugo i fyra. Lillkillen skulle vara med gubben hade vi bestämt. Lillkillen hittade en klubba i samma veva som när vi skulle gå ner till bilen så att jag sa att han skulle få den när han satt i bilen. Så att när han hade satt sig i bilen så öppna gubben den åt han och säger "Gör som mamma, stoppa i mun". Jag har bett honom så många gånger att han ska sluta med att säga det för att jag tycker att det låter så förnedrande åt både mig och lillkillen. Nu när han sa det till lillkillen så smällde jag till gubben och bad honom att sluta säga så, och då blev han så sur och säger att nu får det vara nog, att nu lämnar han mig.

Om det nu tar slut mellan oss så är det mitt fel känns det som, bara för att jag inte kan tygla mitt humör (enligt honom), han vet aldrig vart han har mig humörmässigt. Men han vet exakt vad som gör så jag blir uppretad och ledsen.

Om jag inte hade varit så arg, uppröd och ledsen nu så skulle jag njuta av att vara ensam ett tag. Jag har ju bett om så många gånger att få vara det hemma, så som gubben har fått vara när jag har jobbat och när lillkillen har varit på dagis. Men jag kan inte njuta nu, jag kan inte slappna av. För att jag vet ens inte när dom kommer hem, jag vet inte vad han kommer att bestämma sig för.

Ett vet jag iallafall, att jag älskar gubben i lådan mycket, fast han beter sig som han gör. Han betyder väldigt mycket för mig, fast han retar gallfeber på mig.

Men ett är iallafall säkert. Om vi skulle gå skilda vägar så kommer jag se till att barnen bor hos mig. Iallafall så länge han står skriven hos sina föräldrar. För att om vi skulle ha barnen varannan vecka så ska gubben i lådan ha egen lägenhet. Dom ska inte vara hos farmor och farfar dom veckorna som dom har sin pappa vecka, det ska jag se till att det blir. Visst det låter elakt, men jag tänker på mina barn bästa, och det bästa är inte att bo hos dom varannan vecka.

Men nu vill inte jag att det ska ta slut mellan mig och gubben i lådan. Jag vet hur det är att växa upp med skilda föräldrar. Alla funderingar över hur det är att ha mamma och pappa under samma tak. Men jag vet bara inte hur jag ska bete mig mot gubben i lådan när han hör av sig. Jag messade honom när jag gick från ams att lillkillen behöver ha mat ganska snart, att han skulle höra av sig om dom skulle äta mat hemma eller någon annanstans. Han har inte heller några blöjor åt lillkillen, så att dom läre ju komma hem snart i vilket fall som helst. För att det är några timmar sen jag byte blöja på honom.

Varför ska man ha känslor för? Jag blir tokig på dom. Ibland så önskar jag att jag bara kunde försvinna. Men då tänker jag på min älskade son och bebben i magen som skulle förlora sin mamma, det är dom som håller mig vid liv.

Känner mig alltmen less. Sista dagen på sommarviket var igår, slutade klockan ett så himla skönt. Sen så cykla jag och hämta lillkillen på dagis och cykla hem och vila mig lite. Sen åkte jag, lillkillen och gubben ner på stan och köpte lite kläder åt lillkillen.

Sen i morse när vi vakna så sa jag till gubben i lådan att jag läre ner på arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetsökande, man ska ju göra det den första arbetslösa dagen ju. "Visst gör så du, men jag läre åka iväg och fixa lite saker i hembyn idag" sa gubben, hans hemby ligger fyra mil härifrån. Nu när jag hade gjort iordning mig och lillkillen för att gå ner till ams, tycker att det är bättre att ha vagnen när man ska ner dit än att cykla. För om jag har vagnen så slipper jag springa runt och jaga lillkillen över hela ams när jag egentligen ska sitta still och prata med nån handläggare.

Men när jag väl kommer ner där vagnen brukar stå, så står den inte där. Ringer gubben i lådan och frågar ifall vagnen är kvar i bilen, och visst är den det. Det hade han upptäkt när han hade kommit fram och det kunde han inte höra av sig och berätta, han tyckte att jag skulle ta cyklen istället. Glöm det säger jag. Han vet mycket väl hur mycket spring lillkillen har i benen och det är omöjligt att ha med honom på såna möten utan vagn. Sen så säger han "Måste du dit idag då?" Men han vet mycket väl att man måste dit första arbetslösa dagen.

Men han ringde iallafall ca en halvtimme senare och sa att han skulle hinna hem innan dom stängde så kunde han skjutsa ner mig. Visst tänkte jag, han kommer komma hem i sista sekund så att jag får stressa sönder mig, sen kommer lillkillen hinna somna innan han kommer hem och då blir det cyklen för mig ner så får gubben vara hemma med lillkillen och jag får stressa ner.

Jag ger upp snart.

Äntligen är jag ledig. Har jobbat hela helgen och känner mig helt slut, jobbade fredag kväl, fram till fyra igår och delad tur idag (=hela dagen). Men jag önskar att jag hellre hade varit ledig för att gubben i lådan valde att åka ca sju mil för att titta på biltävlingar, och dit ville han inte ta med sig lillkillen för att vi inte vet hur han regerar på såna saker. Så därför valde han att lämna lillkillen hos sina föräldrar både idag och igår, en dag okej, men två dagar. Helst vill jag inte att hans föräldrar ska vara barnvakt åt lillkillen för att dom är så hattiga av sig. Svärmor har går på loppis efter loppis och köper grejor och samlar på sig en massa med halv trasiga saker som man egentligen inte har någon nytta av. Så att det är överfyllt av loppis saker hemma hos dom så att det är trångt att gå där.

Igår när lillkillen hade varit där så hade tydligen lagat någon fisk till lunch till lillkillen, men det åt han inte av. Är ganska säker på att vi har sagt till henne att han inte är så förtjust i fisk, så att då får hon skylla sig själv när hon står och lagar sånt mat och han inte äter.

Eventuellt så ska dom vara barnvakt åt lillkillen på onsdag kväll oxå, för att då jobbar jag och gubben i lådan vill åka på crusing som är mellan typ sju och åtta, den tiden som lillkillen ska lägga sig. Sen så tar det ca en halv timme hem därifrån crusingen håller på. Så att framemot nio snåret kommer lillkillen ligga i säng och sover förhoppningvis, och på torsdagen ska han upp halv sex. Så att jag sa att jag vill inte att du åker på det eftersom han ska upp tidigt dagen efter, men det lät som han kommer åka ändå mest bara för att jävlas med mig och för att han knappt har fått åka på någon crusing eller nån annan bil grej i sommar. Men det beror på att jag har jobbat just när det är, och då anser jag att han inte ska välja bort sin son för att han vill gå på sina intressen, varför kan inte ta me sig sin son istället tycker jag. Eller tänker jag fel?