Stackars min stora lillkille. Han började få feber i söndags kväll, hade feber hela dagen igår. Idag är han feber fri, men han är helt utslagen. Han har sovit i stort sett hela dagen. Har dock fått i honom lite vatten och makaroner som tur är. Tycker så synd om honom.

I vanliga fall så är han jätte busig, och klättrar överallt. Jag har hellre en såndan son som jag ibland blir tokig på emellan åt istället för en som mår som han gör. Känner absolut inte igen honom.  Blir ju så orolig över vad det kan vara.

Gubben i lådan har åkt på affären nu, så att jag passar på att skriva när han är där. Han tog med sig stora lillkillen som tyckte att det var jätte kul att få åka med pappa och få lite egen tid med pappa.

Dom senaste månaderna har jag lidit av svamp i underlivet.

Det är bra ett par veckor, sen har det kommit tillbaka och ja har haft det nån vecka, sen går det runt så. Skit drygt. Det var en gynläkare som skrev ut lite medicien, det hjälpte ett tag sen så återkom det. Ska iväg till gyn i början av april så jag ska be läkaren att verkligen kolla om det är svamp som jag har. Och om det är det så hoppas jag att han har någon mirakel kur som hjälper mot svamp, och om det inte är svamp så hoppas jag att läkaren har någon annan mirakel kur som hjälper mot denna sveda och klåda som jag har haft tidvis i några månader nu.

Är trött hela dagarna. Får aldrig riktigt sova.

Nattetid då är lilla lillkillen vaken och är super grinig och kan ine sova. Dagtid så är stora lillkillen vaken och härjar.

Ingen hjälp får jag av gubben i lådan heller. Han hittar alltid på saker som han ska göra utanför hemmet. Har bett honom flera gånger att han ska med sig stora lillkillen, men det kan han inte göra enligt honom själv. För att han ska åka till såna ställen som inte tillämpar sig barn.

Men sen när han är trött själv så ska han få sova, medans jag måste ta hand om pojkarna fast jag är superduper trött själv.

Vad ska jag göra för att få ändring av det? Jag har försökt att prata med honom men han förstår inte vad jag menar.

Har inte hänt så mycket idag, som vanligt.

Jag vet inte hur jag ska bryta detta mönster, jag går i samma spår och vet inte hur jag ska komma ur det.

Det är så mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud som vill komma ut, men jag vet inte hur jag ska formulera mig och jag vet inte heller för vem jag ska berätta alla tankar.

Vem orkar lyssna?

Vem kan lyssna utan att ta illa vid sig?

För att det är mycket tankar om alla människor runt omkring mig, och jag vill kunna berätta allt för en och samma människa såfå den människan se ifall det finns nått sammandband med mitt mående och mina tankar.

Går bland annat och funderar ifall jag har nån störning av nått slag, för att jag känner mig inte som alla andra, jag känner mig annorlunda. Det säger jag inte för att låta som att jag är något speciellt. Men jag har alltid kännt mig lite utanför samhället, jag har aldrig kännt mig en i gruppen och jag vet inte heller hur man ska bete sig bland folk. Jag har blivit väldigt folkskygg, och det har bara blivit värre ju äldre jag blir.

Telefonfobi har jag oxå. Jag pratar typ bara med fyra personer i telefon, det är min mamma, en kompis, gubben i lådan och svärmor. Fast ioförsig, vem ska jag prata med i telefon? Jag har inte så många fler att prata med.

När det gäller att ringa typ till myndigheter så vill ja helst slippa ringa sånna samtal, det är oftast gubben i lådan som gör det åt mig, snäll som han är. För att han är väldigt snäll emellan åt, även om det inte alltid låter som så när jag skriver om han här. Att det låter mycket negativt om gubben i lådan är att jag inte vet vart jag ska vända mig om jag irrterar mig på honom. Jag vill inte lämna ut honom till någon, för att jag vill inte att dom ska tycka illa om honom. Jag kan inte heller vända mig till hans mamma, för att hon och jag har inte sånt förhållande och dessutom så kommer det komma fram till honom. Fast det kanske skulle göra det egentligen.

Har inte hänt så mycket idag, som vanligt.

Jag vet inte hur jag ska bryta detta mönster, jag går i samma spår och vet inte hur jag ska komma ur det.

Det är så mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud som vill komma ut, men jag vet inte hur jag ska formulera mig och jag vet inte heller för vem jag ska berätta alla tankar.

Vem orkar lyssna?

Vem kan lyssna utan att ta illa vid sig?

För att det är mycket tankar om alla människor runt omkring mig, och jag vill kunna berätta allt för en och samma människa såfå den människan se ifall det finns nått sammandband med mitt mående och mina tankar.

Går bland annat och funderar ifall jag har nån störning av nått slag, för att jag känner mig inte som alla andra, jag känner mig annorlunda. Det säger jag inte för att låta som att jag är något speciellt. Men jag har alltid kännt mig lite utanför samhället, jag har aldrig kännt mig en i gruppen och jag vet inte heller hur man ska bete sig bland folk. Jag har blivit väldigt folkskygg, och det har bara blivit värre ju äldre jag blir.

Telefonfobi har jag oxå. Jag pratar typ bara med fyra personer i telefon, det är min mamma, en kompis, gubben i lådan och svärmor. Fast ioförsig, vem ska jag prata med i telefon? Jag har inte så många fler att prata med.

När det gäller att ringa typ till myndigheter så vill ja helst slippa ringa sånna samtal, det är oftast gubben i lådan som gör det åt mig, snäll som han är. För att han är väldigt snäll emellan åt, även om det inte alltid låter som så när jag skriver om han här. Att det låter mycket negativt om gubben i lådan är att jag inte vet vart jag ska vända mig om jag irrterar mig på honom. Jag vill inte lämna ut honom till någon, för att jag vill inte att dom ska tycka illa om honom. Jag kan inte heller vända mig till hans mamma, för att hon och jag har inte sånt förhållande och dessutom så kommer det komma fram till honom. Fast det kanske skulle göra det egentligen.

Jag vill ha ett bättre liv.

Men vet dock inte vilken ända jag ska börja i för att livet ska bli bättre.

Jag vll ha bättre ekonomi.

För att få bättre ekonomi så läre man ha ett jobb.

Men hur får man ett jobb i dagnes samhäll då det inte finns några jobb?

Jag vill även ha fler vänner, men vet dock inte hur man hittar vänner och jag vet inte heller hur man umgås med folk. Jag har blivit så skygg, så rädd för folk.

Jag vill även gå ner i vikt, men jag vet dock inte i vilken ände jag ska börj i för att börja gå ner.

Jag skulle vilja gå på vattengympa. Men det är svårt så länge jag helammar lilla lillkillen. Och dessutom så kostar det pengar, pengar jag inte har.

Suck, livet är för jobbigt.

Känner mig så ensam, så ensam.

Gubben i lådan är ute på allt möjligt, han säger att han blir nervös när lilla lillkillen är ledsen och grinig.

Han har möjlighet att komma hemifrån och få egen tid, men aldrig jag.

Jag känner att jag vill ha mer hjälp utav honom, men han hittar alltid på nått att göra för att komma hemifrån. Suck...

Nu var det ett tag sen jag skrev.

Har inte hänt så mycket.

Men de är mycke som surrar runt i huvudet på mig. Som tex om jag verklig lever så som jag vill. Visst det är mycket jag skulle vilja göra, men det är mycket som jag inte har möjlight till att göra. Jag vill tex ut och resa, men till det finns ingen tid eller pengar. Eller tid finns det, men det finns inga pengar. Allt sitter i pengar, och pengar är nåt jag inte har så mycket men vill ha mer av.

Jag vill ha ett jobb, men vart kan man få tag i ett jobb? Det hade varit kul att jobba med nått lite extra nu när jag är hemma och är mamma ledig, men vad skulle det vara? Det enda som jag kommer på är typ oriflame och party lite eller vad det nu heter. Men såna saker skulle inte funka för mig, spciellt inte att sälja ljus, för att då måste man åka runt och visa upp ljusen, och det kan inte ja göra eftersom jag inte har nått körkort som jag mer och mer känner att jag vill ha. Men hur ska man skaffa körkort när man inte har några pengar? Och dom flesta jobb kräver ju att man har körkort.

Så att då återkommer jag till frågan igen, hur ska man kunna hitta och få ett jobb i dagens samhälle?