Nu har jag iallafall berättat sanningen.

Och han blev inte sur för att jag har ljugit för honom.

Det känns bra det.

Jag vet inte varför jag ljuger. Jag måste ha hjälp att klara av att tala sanningen.

Fan jävla skit jag kommer att bli avslöjad.

Vad ska jag säga då egentligen?

Ska jag fortsätta att ljuga eller ska jag säga sanningen?

Har börjar fundera lite granna.

Han anser att jag ljuger och att det är fel. Visst nu är det så att jag har ljugit för honom. Men jag misstänker att han har ljugit för mig, och det verkar vara helt oki.

Dom gångerna som vi har planerat att han ska komma upp hit till mig så har han blivit själv blivit sjuk eller så har hans pappa blivit sämre och han vill åka och träffa sin pappa. Men sen när jag har ringt och pratat med honom så säger han att han har varit hos sin pappa och då ja pratat me honom någon timme senare i telefon så är han packad. Så därför tror jag att han har ljugit om att han har åkt ut till pappa sin.

Nu när jag pratade med killen nyss så sa han att han hade tänkt att överraska mig och åka upp i morgon, men att han inte kan det nu när han inte har några pengar.

Visst, dra den med rödluvan och vargen oxå tänkte jag.

Det är lätt att säga det när man inte har några pengar.

Han har sagt så många gånger att han ska komma upp, utan att han kommit upp så att jag tror honom inte längre.

Jag är uppe i varv just nu.

Jag vet att han har ljugit för mig förut.

Förut så sa han att han tappade sin plånbok när han hade varit ute på krogen, och att han inte hittade den. Men sen när jag var hos honom så hade han den. Om han hade hittat den så hade han berättat det för mig.

Jag vet att jag ljög för honom, det vet jag och det står jag för.

Men jag vet till 95% att han ljög för mig.

Han sa att han var hemma hos sin pappa och skulle sova kvar där tills i morgon. Men han avslöjade sig när han sa att han tittade i den kalendern som han hade fått utav mig. Men när jag sa "var du inte hemma hos pappa din?" så sa han bara att jag hade kommit på honom, att han hade tagit med sig den hem till sin pappa, för att han kännde sig tryggare då. Men jag tror honom inte, jag tror att han var hemma hos sig själv. Men jag sa inget om mina misstankar.

Men han behöver inte veta om mina misstankar och han behöver inte veta att jag ljuger för honom.

Uscha vad det snöar ute nu då.

Snön yr för fullt i luften.

Men ändå så är det rätt så slaskigt på backen.

Jag som hade hoppats på att snön skulle försvinna rätt så snart så att våren kunde komma.

Var nyss på ett familjerådslag som min kompis hade angånde hennes dotter. Dottern kommer att hamna hos en fosterfamilj. För att varken hon eller dotterns pappa orkar att ta hand om henne. Det är förstårligt det, för pappan har inte alla hästar hemma. När han gick i skolan så gick han i en skola för lite efterblivna. Och min kompis hon har inte det tålamodet som krävs för att ta hand om ett barn.

Men man kan ju fundera varför dom skaffade barn överhuvudtaget tillsammans. Hon visste ju hur han var från första början, jag visste ju att det inte skulle hålla mellan dom två. För att dom hade hattat fram o tillbaka i sex, sju år innan dottern föddes.