Håller jag på att förlora honom eller inte?

Kommer han att göra slut?

Om han gör slut så kommer jag inte att orka med det.

Han är mitt liv, jag behöver ha honom vid min sida.

Varje minut vi är ifrån varandra så längtar jag efter honom.

Höll nästan på att börja gråta på jobbet idag för att jag tänkte att jag kanske skulle till och förlora honom. Om jag ska vara helt ärlig så kom det faktiskt en eller två droppar, men som tur så såg ingen dom. För att jag anser att  ingen där uppe på jobbet ska få veta vad jag går igenom just nu.

Just nu så känner jag mig inte älskad alls.

Killen han brukar alltid komma till mig på fredagarna. Och nu har han och jag messat lite fram och tillbaka och han undrar om jag vill att han ska komma eller inte, han funderar eftersom jag inte har frågat om han ska komma eller inte.

I ett mess så skrev han "Du klarar nog dig bäst själv tror jag... har mer o mer fått den känslan" Vad menar han med det? Skrev tillbaka till honom att om han vill göra slut med mig så kan han säga det rakt ut istället.

Blir ledsen o arg när han skriver så där. Förstår han inte att jag blir osäker på oss när han håller på så där?

Sen så skriver han att jag måste lära mig att visa vad jag känner. Jag har svårt att visa känslor, bara för att så fort jag började visa vad en människa betyder för mig så har den människan försvunnit, så att jag har lärt mig att vara hård. Jag har berättat vad jag har varit med om. Men det verkar vara svårt för honom att acceptera att jag har svårt att visa känslor, och ändå så vill han att jag ska acceptera att han är en känslig person.

Fy sjutton oxå, nu börjar jag känna tårna bränna bakom ögonen och har en stor klump i halsen. Måste avsluta nu och gråta en skvätt.

Har en sån jäkla ångest.

Känns som jag håller på att bli uppäten innefrån.

Det är tungt att andas.

Jag blir tokig.

Typ alla som jag känner har barn eller så har dom förhållande, eller så har dom båda delarna.

Jag vill oxå ha barn, jag vill oxå ha förhållande.

Jag vill bli älskad utav någon som älskar mig för mig. Men hur ska man hitta någon som gör det?

Varför ska livet vara så tufft? Visst jag vill inte få allt serverat på ett silverfat, men jag önskar att det kunde vara lättare, iallafall lite lättare.

Har nyss pratat med mamma i telefon.

Varför ska jag alltid känna mig så nere efter att jag har pratat med henne. Kanske för att hon är expert på att få mig att känna mig nere.

Hon sa bland annat att jag beter mig okvinnligt.

Men hur ska jag bete mig så att jag beter mig som en kvinna?

Hon sa att jag brukar upprepa saker o ting, att jag kan säga samma sak upp till tre gånger. Men med olika ord.

Hon sa oxå att jag brukar flina hela tiden när jag är bland folk, men det vet inte hon, hon är inte med mig jämt när jag är bland folk.

Hon sa även att jag ska vara mer diskret, att jag hellre ska vara tyst än att

säga något. För tydligen så säger jag inget viktigt enligt henne.

Det känns som hon är besviken på att jag inte blev den människan som hon ville att jag skulle bli. När jag var liten förvänta hon sig väl att jag skulle vara en helt annan människa nu än jag är.

Det känns jobbigt att man aldrig får höra nått bra om sig själv från henne. Det känns jobbigt att aldrig få höra nått bra om mig själv från någon.

Visst det är inte bra att förvänta sig att man ska få bekräftelse jämt och ständigt, men jag önskar att jag kunde få det någon gång i mitt liv. Som tex om jag har gjort något bra så vill jag få bekräftelse, men inte varje gång jag har gjort något bra, men någon gång av någon. Men det är ytters sällan så att det nästan blir aldrig som jag aldrig får berömm eller bekräftelse.

Sitter o funderar vad det är som driver mig framåt i livet. Men jag kommer inte på nått bra. Inga barn har jag, ingen käreste, ingen som väntar på mig när jag kommer hem. Men det är väl hoppet om att jag ska hitta någon som älskar mig som jag är, som håller mig vid liv.

Jag vet snart inte hur jag ska bete mig. Ena dagen så ska jag tuffa på mig o säga vad jag tycker och tänker, nästa dag ska jag tiga för att jag säger aldrig något vettigt.

Jag vet inte hur länge till jag orkar leva. Om det inte finns någon ljusning för mig snart så orkar jag inte nå mer.

Vad var det som hände egentligen?
Vad kunde jag ha gjort annorlunda så att jag kunde ha fått träffa dig i november?
Du var ju efterlängtad, blev så glad i våras när jag visste att du skulle komma i början av november.
Men sen försvann du.
Jag hann aldrig känna dig, prata med dig, smeka din kind innan du försvann.
Varför stanna du inte kvar?
Du vet ju att jag skulle ta hand om dig när du kom till mig.
Vad gjorde jag för fel?
Vad skulle jag ha gjort för att du skulle stanna kvar hos mig?
Har så dåligt samvete för att jag förlorade dig, för att det känns som det är mitt fel som jag förlorade dig. Men enligt läkarna så är det inte det, dom såg att du inte hade utvecklats som du skulle.
Men ändå, jag hade börjat planera ett liv för dig och mig någonstans långt borta. Men jag hoppas att du har det bra där du är nu.
Älskar dig, fast jag aldrig fick träffa dig, fast jag inte fick smeka din kind.

Varför ska man ha minnen för?

Jag har en massa med minnen som jag inte vill minnas.

Önskar att det fanns piller så att man kunde glömma bort allt det man inte ville minnas.

Säg mig hur jag ska glömma det jag inte vill minnas.

Varje gång jag hör denna låt så tänker jag på dig, jag tänker på alla dessa småstunder som bara var våra, de få gånger vi verkligen hade det bra.

Tänker på den gången det var fullt me folk omkring oss och du drog mig intill dig och viskade i mitt öra att du älskade mig.

Första gången jag verkligen lyssnade på "Goodbye my lover" var när jag höll på att flytta ifrån dig.

Varför ska du vara i mitt huvud och spöka för?

Varför kan du inte bara försvinna ut ur mitt huvud?

Varför måste jag älska dig så mycket?

Varför måste jag sakna dig så mycket? 

Did I disappoint you

or let you down?

Should I be feeling guilty

or let the judges frown?

'Cause I saw the end

before we'd begun,

Yes I saw you were blinded

and I knew I had won.

So I took what's mine by eternal right.

Took your soul out into the night.

It may be over but it won't stop there,

I am here for you if you'd only care.

You touched my heart

you touched my soul.

You changed my life and all my goals.

And love is blind and that I knew when,

My heart was blinded by you.

I've kissed your lips and held your hand.

Shared your dreams and shared your bed.

I know you well, I know your smell.

I've been addicted to you.

[Refrain:]

Goodbye my lover.

Goodbye my friend.

You have been the one.

You have been the one for me.

Goodbye my lover.

Goodbye my friend.

You have been the one.

You have been the one for me.

I am a dreamer and when I wake,

You can't break my spirit -

it's my dreams you take.

And as you move on, remember me,

Remember us and all we used to be

I've seen you cry, I've seen you smile.

I've watched you sleeping for a while.

I'd be the father of your child.

I'd spend a lifetime with you.

I know your fears and you know mine.

We've had our doubts

but now we're fine,

And I love you, I swear that's true.

I cannot live without you.

Goodbye my lover.

Goodbye my friend.

You have been the one.

You have been the one for me.

Goodbye my lover.

Goodbye my friend.

You have been the one.

You have been the one for me.

And I still hold your hand in mine.

In mine when I'm asleep.

And I will bare my soul in time,

When I'm kneeling at your feet.

Goodbye my lover.

Goodbye my friend.

You have been the one.

You have been the one for me.

I'm so hollow, baby, I'm so hollow.

I'm so, I'm so, I'm so hollow.

I'm so hollow, baby, I'm so hollow.

I'm so, I'm so, I'm so hollow.