Var på af i morse och jag blir inte riktigt klok på dom. Det som jag var på var en info om en utbildning i grannstaden. Det är ca fyra mil dit till den staden så att det är ju inget man går gärna, så att det blir ju buss för min del eftersom jag inte har nå körkort.

Man får själv stå för kostnaderna upp till 600 kr, om det skulle kosta mer så lägger af ut mellanskillnaden. Ett 30 dagars kort till den staden för min del skulle gå på 610 kr, så att me andra ord så skulle jag få tio kronor från AF.

När man lever på existensminimum så är 600 kronor väldigt mycket. Jag får endast 3900 kr i månaden, så vart ska jag ta 600 kronor ifrån?

Vad in i helskotta tänker af med igentligen? Jag har inte råd att slänga ut 600 kronor på ett buss kort.

Fan va dåligt humör jag är på då. Jag tror att jag blir knäpp snart. Katterna håller på att härja och riva ner ren tvätten som jag har på torkning, har ingen möjlighet att ställa tvättställningen på något annat ställe.

Det känns nästan som om jag skulle vilja skälla ut nån riktigt ordentlig.

Jag blir knäpp snart.

Fick detta mail från en annan lista och jag kopierar den här och hoppas att hon snart får tillbaka sin älskling.

Hej,
På nyårsnatten försvann min älskade hund Neo ifrån vår gård i Tygelsjö.
Han är en rottweilerhane på 6 månader.
Svart med bruna tecken, chippad.
 
Jag har inte hört nånting om honom, inte nån som sett honom eller liknade på 13 dagar,
och jag lider otroligt mkt av detta, för han betydde allting för mig.
 
Jag tror att någon tagit Neo, och tänker behålla honom, och skulle mitt mail komma
till den som har honom, snälla lämna honom
tillbaka, jag köper en ny hund åt er, så länge ni bara ger mig min Neo tillbaka.

Har du sett eller hört nånting som kan leda min hund hem igen
kommer du belönas generöst. Jag gör allt för att min älskling ska komma tillbaka.

SNÄLLA skicka detta mail vidare, enda sättet jag kan nå ut i sverige på.
Har gjort allt, polisanmält, anmält på diverse hemsidor, radion, sydsvenskan, kvällposten,
lappar överallt där jag bor osv.

 
Therese Perlman
              070-4...       
Tillgänglig 24 timmar om dygnet
ektp@hotmail.com
 
Kontaka mig eller
 polisen på 11414

Killen som jag har börjat dejta lite smått har jag träffat hela helgen och nu så känner jag en ångest för att jag har gjort det. Det blev så att han sov här hos mig natten till idag (söndag). Han somnade i sängen före mig, så att jag gick upp o tittade lite på tv och jag kände en ångest då, kändes tungt o andas, kändes som om jag bara ville försvinna.

Men nu undrar jag om jag verkligen har känslor för honom och att ångesten sätter igång bara för att jag är ovan. Eller att jag inte har några känslor alls för honom o jag får ångest för att jag vill bli av med honom och jag inte vet hur jag säga säga det till honom.

Ja tror att jag blir tokig snart. Sitter o väntar på ett svar från en människa. Ja messa den här människan vid 13:27 och fråga när den skulle komma, men har inte fått nå jävla svar ännu. Fan va jävla irriterad jag blir. Så jävla svårt kan de väl inte vara att svara "jag kommer den där tiden".

Jag blir tokig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Morr................. grrr............. hmmm...............

Har nyss suttit o tittat på en film med Jodie Foster och Liam Neeson. Jodie Foster hade vuxit upp helt isolerat från omvärlden o visste inget om den heller. Hon hade vuxit upp med sin mamma som var halvsides förlamd som hade lett till att hon inte kunde prata ordenligt, så att dom hade utvecklat ett slags eget språk.

När mamman dör så kommer Liam Neeson, som spelar en läkare, han försöker att nå fram till Nell som Jodie spelar, även filmen har namnet Nell.

Andra läkare vill sätta in Nell på ett psykhem för att dom inte når fram till henne.

Sen efter att jag hade tittat klart på filmen så fundera jag på, vad är det som gör en människa normal? Vad är normalt? Det normala kanske är att man ska misshandla andra människor, så som många gör, så att det är ju normal för dom. Men jag tycker att det är onormalt med misshandel.

Vad är det som säger att man är galen egentligen? Är man galen när man springer naken genom Stockholm city? Är man galen om man går och pratar för sig själv? Är man galen för att man tycker om att läsa böcker?

Så vad är normalt och hur vet man att man inte är galen?

För att det jag tycker är normalt, tycker säkert inte andra är normalt.

Fy fan va jag hatar denna jävla ångest som jag bär på. Den kommer alltid som ett brev på posten. Hur fan ska jag bli av med den?

Sen när jag har träffat en kille som jag inte vad vad jag känner för gör inte saken bättre. Alltid när vi har träffats, förutom en gång, så har han alltid lagt sig i sängen på rygg o vill ligga o mysa där, e väl inge fel med det.

Men typ varenda gång så har han tagit mig på puppilura.

Och varje gång så vill han att jag ska killa honom på ryggen hela tiden.

Sen idag så ringde en kompis till mig o sa den kille som hon har börjat träffa hade skickat rosor till henne på jobbet. Det är sånt som jag inte vill höra. Visst jag är glad för henne, men jag vill ändå inte höra sånt.

Ska alldeles strax gå ner till arbetsförnedringen, vill inte gå dit, men jag måste göra det.

Jag är så himla trött på AF. Det är bara efter deras jävla piss regler.

Om man kommer med något själv och går o berättar det för af så går det absolut inte alls. Men man måste göra exakt allt som af kommer på att man ska göra annars så blir man av med ersättningen. Af gör inget annat än att förnedra en.

Ska för fan bombadera arbetsförnedringen.