Vad är meningen med allt egentligen?

Varför finns jag när jag aldrig bad om att bli född?

Det känns som jag bara har blivit utnyttjad i mitt liv, speciellt utav Han. Känns som han utnyttjade mig för att han visste hur mycket jag älskade honom, han använde sig av mig tills han hittade någon som var bättre än mig på allt, någon som var värd att älska.

Jag trodde att han älskade mig, men tji fick jag. Han slängde iväg mig som en vante när han hade tröttnat på mig.

Jag vet att han har varit så jäkla taskig mot mig o bettet sig som en skit, men ändå så kan jag inte släppa honom. Jag tänker alltid på honom. Som tex när jag är i någon affär, då kan jag tänka "ja men den där tröjan skulle han gilla, så att den köper jag till honom", men sen så kommer jag ihåg att han inte vill ha kontakt me mig nå mer. Eller rättare sagt, jag vill inte ha någon kontakt me honom, inte efter det när han kalla mig för slampa, han som borde känna mig och borde veta att jag inte är någon slamp. Om man inte är det när man har haft tre olika sexpartnes på fem år, så isånnafall e ja de.

Varför kan jag inte släppa honom?

Varför går jag och hoppas att det ska bli han och jag igen?

Jo för att jag älskar honom så himla mycket.

Just nu så känns som allt är skit.

Känns som alla ska bestämma hur jag ska bete mig, vad jag ska säga och hur jag ska se ut. Inte finns det någon vid min sida som jag kan låna dess axel.

Det saknar jag, att det finns någon vid min sida.

Det sägs att det finns någon för alla. Men jag börjar tvivla på det.

Och det är nu fyra styckna som jag känner till som ska ha barn i slutet av detta år eller i början av nästa år. Jag vill ha barn, men då måste ja ha en karl till det. Jag kommer att förbli ensammen, det är lika bra att inse det. Men i vissa stunder hoppas jag att min prins finns någonstans därute.

Varför ska hon alltid få sin vilja fram?

Varför kan hon inte acceptera ett nej?

Varför måste hon ha en vettig anledning till varför man säger nej?

Varför kan hon inte acceptera ett nej för att man inte orkar eller har lust?

Varför måste hon alltid få att man får dåligt samvete?

Jag vill ju helt enkelt inte vara där i helgen, vill ju vara hemma i helgen, hemma hos mig och inte göra någoting. Men näe, det gick ju inte ann, då hade jag ju ingen anledning till att säga att jag inte kunde komma dit till helgen.

Hon frågade om det var en princip sak till att jag sa nej att komma, men det är det ju inte, ja hade helt enkelt ingen lust att vara där i helgen, eftersom jag var där från torsdag till söndag.

Tycker att hon ska förvänta sig att jag kan ställa upp, men enligt henne så gör hon inte det. Enligt henne så har hon satt oss barn i första rum i 27 år, men det har jag då inte märkt av. Det märkte jag inte av när hon bestämde sig att flytta 30 mil när man var 13 år och hade gått i sjuan i två månader. Man fick börja i en helt ny klass i en helt skola i en helt ny stad som man inte alls kände till. Bara för att HON hade hittat en karl utan barn, som inte hade någon lust att flytta 30 mil söderut. Istället ryckte hon upp mig o satte mig i en ny klass där jag inte kände en enda själ. Då fick jag gå ensam i tre års tid utan några vänner, och i den klass som jag gick i två månader hade jag vänner, vänner som jag hade kännt sedan barnsben som jag nu har tappat kontakten med bara för att jag flyttade 30 mil bort.

Så vem är det som är självisk?

Hon som ryckte upp sina två barn på 13 år respektive 15 år, flyttade 30 mil bort bort från deras vänner och trygghet, för att hon hade hittat en kärlek som inte ville flytta till en annan ort.

Eller jag som inte vill komma till de där stället o vara där från torsdag kväll till måndag, eventuellt tisdag.

Tre av nio av de killar som jag har varit med sexuellt eller varit tillsammans med ska ha barn i slutet av detta år eller i början av nästa år.

Två av dom har barn redan.

Det känns kan jag ju säga. Jag vill ju oxå ha barn, men jag läre väl aldrig få barn.

Men man kan nästan tro att jag skulle vara gravid. För att brösten har blivit större och magen har blivit större. Men jag vet att jag inte är gravid. Jag har gjort två styckna test sen jag hade sex sist, och det var i april som jag hade det sist, och båda visade negativt. Och dessutom så har jag haft mens oxå.

Nu kanske ni tänker att såna test kan visa fel (och det vet jag) och att man kan ha mens ändå fast man är gravid. Jag vill ju ha ett barn med honom, han som har sårat mig så himla mycket. Men det skulle inte vara bra ändå, för att då måste jag drass me honom resten utav mitt liv och bli tvingad att bli sårad om och om igen när han håller på med sina flickvänner, för att han byter flickvänner stup ikvarten. Visst han har ett förhållande nu me en tjej som är gravid me hans barn, säger dom. Men jag tror inte att det kommer att hålla mellan dom. Det är något inom mig som säger att det inte kommer att göra det. Men men det är bara vänta och se.

Var på affären i dag, och då kände jag en doft som gjorde så att jag kom och tänka på dig. Jag tittade runt om mig ihop om att du skulle vara där och säga att du ångrar dig vad du har gjort mot mig och att du vill ha dig vid din sida och att du aldrig kommer lämna den att du ska ge mig den trygghet som jag söker. Att du älskar mig.

Jag var så säker på att du var där, att jag blev så besviken när jag upptäckte vem det var det luktade om. Att det inte var du, att det var någon annan som luktade som dig.

Satt o pratade med en kompis på msn, och hon sa att hon hade pratat me en kille ett tag som skulle passa mig perfekt och tyckte att jag skulle prata me honom på msn.

Jag frågade henne vad det var för en filur, hann ens inte få ett svar förräns det dyker upp en ruta om att den killen vill lägga till mig på msn.

Det jag irreterar mig på att hon gav honom min adress utan att fråga om det var ok. Tycker att det är dålig stil av henne.

Är det fel att hoppas att någons förhållande ska gå åt helvete?

Är det fel att hoppas att någon ska få misfall?

Är det fel att hoppas att sina drömmar ska slå in?

Varför ska man ha minnen för?

Jag har en massa med minnen som jag inte vill minnas.

Önskar att det fanns piller så att man kunde glömma bort allt det man inte ville minnas.

Säg mig hur jag ska glömma det jag inte vill minnas.