Idag så känns allt tufft. Det borde inte kännas så här, nu när solen skiner, borde vara glad o framåt. Men i stället så sitter jag inne o e ledsen o saknar o längtar efter dig. Vill ju vara dig nära.

Varför ska livet vara så himla jobbigt?

Finns det någon mening med livet?

Varför kan inte du älska mig så som jag älskar dig?

Finns det någon chans att det blir du och jag igen?

Varför ska livet vara så grymt?

Finns det något sätt att göra för att livet ska bli lättare?

Just nu så känns allt så himla tungt. Vill så mycket, men det är så lite som funkar o blir som jag vill ha det. Det är inte så mycket som blir som jag vill ha det, det är väldigt lite som blir som jag vill ha det. Ingen som har någon respekt för mig, typ alla tycker att dom kan kasta skit på mig. Men ser dom inte att jag är en människa som behöver kärlek och omtanke? Som vill höra dom där orden att jag är behövd.

Dagen började verkligen dåligt i dag. Började med att jag försov mig. Mamma kom o väkte mig i morse o fråga mig ifall jag skulle åka med henne, jag tittar på klockan och ser att den är halv åtta, o jag börjar klockan åtta. Säger till mamma att hon ska ge mig fem minuter för att jag ska göra mig klar. Slänger på mig kläderna, o dricker lite juice, sen är jag redo för att åka. Som tur var så hann jag upp till Arkion till klockan åtta.

Sen när jag slutade så var jag väldigt nyttig, gick från Heden och hem. Det tog ca en timme att gå. Det var inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Var rätt så skönt att gå en sån lång promenad. Tror att jag ska börja med att gå hem. Fast det beror lite på vad det är för väder, om det är väldigt dåligt väder så tar jag nog bussen hem. Men jag ska ta o börja med att gå varje dag, ska gå ju gå ner 10 kilo innan sommaren är över. Man kan ju alltid hoppas med att jag kommer att klara det :D