Börjar bli ganska less. Men jag förstår att han vill träffa sina vänner och bekanta när han slutar. Men i stort sett hela denna vecka så har han kommit hem tidigast vid sex tiden, ibland så har det blivit framåt åtta tiden. Det var lika förra veckan oxå. Han säger att han vill hinna bli klar med bilen som han håller på att trimma innan junior kommer. Sen jag slutade jobba (mitt sista arbetspass var tisdags förra veckan) så har han inte kommit hem direkt hem en enda gång, han har alltid gjort något efter jobbet så att han har kommit hem tidigast vid sex tiden. Om han åker hem direkt så skulle han vara hemma vid halv fem tiden.

Men jag har sagt till honom att jag vill hinna träffa honom om kvällarna, så att han och jag får lite tid tillsammans innan junior kommer. Det vill även han, men ändå så kommer han hem framåt sju snåret, och då ska vi äta, han vill duscha, han vill sitta framför datorn. Så att då blir det inte så mycket tid över till oss två. Jag har förklarat för honom hur jag känner mig, han bara svarar jag kommer snart och är med dig så kan vi sitta och prata och gosa. Men när han väl kommer o sätter sig i soffan så är det antingen nått program som han vill se, och om det inte är det så är han dunder trött så att han sitter och halv sover så att man inte får någon kontakt med honom.

Blir så himla ledsen att det blir så här i stort sett varenda kväll. Jag vill inte hindra honom att göra sina intressen och träffa sina vänner, men jag vill ha en kväll med honom när han är närvarande, då man kan sitta och prata med honom. Känns som det inte är någon ide att man nämner detta nått mer för honom, för att då tjatar man väl bara på honom. Och ingen ide är det att ringa honom heller när han är och träffar sina vänner för att då känns det som han tror att jag håller koll på honom. Och dessutom så om vi ska prata med varandra i telefon så är det jag som får ringa, han ringer mig väldigt sällan.

Han slutade vid ett idag, och jag förväntade mig att han skulle ringa då, men icke sa nicke de gjorde han inte, så att då ringde jag honom vid halv tre då sa han att han har väntat på att jag ska ha ringt honom. Men nu ska jag inte ringa honom nå mer idag. Om jag betyder nått för honom så får han höra av sig, om han nu har tid att höra av sig förstårs.

 

Enander

23 april 2010 15:47

Hej :) jag har just nu en frågestund på min blogg så kika gärna in o ställ ett par frågor om du har lust :)

http://juliaenander.bloggplatsen.se

 

sofie

23 april 2010 20:10

låter som att din karl är lite osäker på sig själv och inför sin kommande roll som pappa,
vill passa på att göra allt innan junior kommer,

Karlar tar tid på sig,
Säg till honom att du vill han följer med dig ut på en promenad,
Gå ut i skogen eller nått liknande och ta med fikakorg!

Ring /sms /säg till honom att du har en överraskning imorgon till honom och han måste vara hemma kl ...nån tid...
sen så ta med honm ut och berätta varför han är en bra person och berätta gärna varför du älskar honom och varför du är tillsammans med honom.

Säg ingenting mer än det... Tjata inte på vad han INTE GÖR... för karlar är så hopplösa!
ju mer man tjatar deso mer distansierar de sig ifrån en...

HEJA!

kram

 

camilla

23 april 2010 20:47

Hmm känner igen mig i de du skriver lite grann!
Grattis till Junior..När e de bf?

http://mammi86.bloggplatsen.se

 

Erika

25 april 2010 01:39

Gosh, ditt sista inlägg slog omkull mig alltså. Det är så skrämmande likt det jag går igenom nu, enda skillnaden är väl att jag och min sambo redan har fått barn. Men annars...Alltså vi sitter verkligen i samma situation.

Min sambo arbetar i Norge och blir borta väldigt länge vissa perioder. Nu senast åkte han dock till Öland och var borta 2 veckor (jag har inte en enda gång i mitt liv klagat på att han arbetar så pass länge som han gör) Han skulle vart hemma i torsdas men har fortfarande inte setts eller hörts av. Blev informerad av hans mamma om att han stuckit till Stockholm (vi bor i Sundsvall) med sin brorsa på fotbollsmatch.


Det är precis vad man vill sitta och gotta sig i på en lördagskväll liksom.. Fotbollen betydde mer än att komma hem och träffa mig och dottern som han inte sett på 14 dagar. Usch och fy fan.

Din sambo verkar bete sig lite på samma sätt. Det är alltid något annat i vägen, något viktigare som behövs göras. Man får liksom aldrig vara den första prioriteringen, nr.1 på listan...
Karlar är omöjliga och helt IQ-befriade. Det är bara att inse.


Lycka till!
Kram Erika

http://htp://tiotusentankar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag börjar bli lite små rädd för killen. Han har börjat ta tag i mig när han är arg. ...

Det blir långt mellan gångerna jag skriver. Men kommer alltid nått ivägen till varför jag inte skriver. Just nu så ligger jag ensam i sängen, gubben har nyss åkt till jobbet. Lilla lillkillen är super förkyld med hosta o täppt näsa, men ändå är d...

Fan vad jag blir irriterad och äcklad jag blir. Jag vet inte hur många gånger jag bett gubben att sluta, men han fortsätter ändå. Det han gör är att ta handen innan kalsongerna och pillar på snoppen lite titt som tätt när han sitter vid datorn, sitte...

Äntligen har jag fått tillbaka telefon efter fyra veckor på lagning. Vad jag saknat den. Hur kan låta bli att irritera sig på små saker? Jag måste be gubben göra saker som är självklara. Vissa saker är självklara för bara mig, men ändå. Men som ik...

Har fått en sån himla telefonfobi på senaste tiden. Jag tycker inte om att ringa till företag angånde räkningar eller svara på nummer som jag inte känner igen pågrund av att jag inte vill prata med telefonförsäljare eller nån från nått företag om n...