Gubben i lådan kom hem en sväng och var sur. Jag ställde mig och diskade, vid sex tiden så bad jag honom att fixa lite middag åt lillkillen. Vid strax efter sju så hade ingen mat kommit fram till honom så att då fick jag ställa mig och fixa det åt honom.

Strax efter vid ca halv åtta så sticker han och säger att han åker en vända, än så länge så har han inte kommit hem ännu. Får väl se när han kommer hem. Han berättade att han funderade på att ringa och göra slut med mig när han var ute och åkte första svängen. Men det hoppas jag inte att han kommer att göra, för även om han är jobbig på sitt vis, och jag får det mesta av ansvaret av lillkillen. Men han finns där och hjälper mig iallafall emellan åt när jag behöver hjälp och dessutom så betyder han så oerhört mycket för mig. Men det är tydligen inte tillräkligt för honom. Han vill ha nått mer, vad det nu är. Enligt honom så är det för mycket tjafs från min sida. Jag har bett honom att få hjälp, men han säger att han inte vet hur han ska hjälpa mig, då tycker jag att han får så lov att stå ut med så kallat tjafs som han säger, enligt mig så är det vad jag tycker och önskar att han kunde göra här hemma. Som tex att lägga lillkillen några kvällar, kliva upp på morgonen med lillkillen så att jag får sovmorgon. Men när jag säger det så tjafsar jag bara på honom. Så hur ska man be om saker utan att det tolkas som tjafs av honom?

 

Minna

25 maj 2012 00:23

Du kanske också skulle ta och åka iväg ibland och lämna gubben i lådan ensam med allt ansvar. Nej, skämt åsido. Det är lätt att det blir tjafs när man är onense om ansvarsfördelningen. Det är nog ganska viktigt att du försöker prata om vad du tycker är fel utan att försöka klaga och gnälla för mycket (vet inte om du gör det, men det är ganska vanligt att det är sånt som leder till tjafs). Om gubben i lådan känner sig anklagad kommer han att gå in i försvarsposition på en gång och efter det är det nog svårt att komma fram till något vettigt alls. Det bästa är nog om ni kunde prata någon gång när allt är bra och det inte är så mycket upprörda känslor inblandade. Sätt er tillsammans och prata om vad ni vill ha ut av förhållandet och hur ni båda ser på ansvarsfördelningen och hur ni vill ha det i framtiden. Framför allt borde ni också prata om vad ni ska göra för att få det som ni vill ha det. För som det är nu verkar ju ingen av er vara särksilt lycklig. Detta är ett samtal som kan upprepas flera gånger där ni pratar om hur ni tycker att det har gått sen sist ni pratade och om det är något mer som behöver förändras och om det är något ni behöver jobba bättre på. Förändringen måste ske som ett samarbete och inte som någon dragkamp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag börjar bli lite små rädd för killen. Han har börjat ta tag i mig när han är arg. ...

Det blir långt mellan gångerna jag skriver. Men kommer alltid nått ivägen till varför jag inte skriver. Just nu så ligger jag ensam i sängen, gubben har nyss åkt till jobbet. Lilla lillkillen är super förkyld med hosta o täppt näsa, men ändå är d...

Fan vad jag blir irriterad och äcklad jag blir. Jag vet inte hur många gånger jag bett gubben att sluta, men han fortsätter ändå. Det han gör är att ta handen innan kalsongerna och pillar på snoppen lite titt som tätt när han sitter vid datorn, sitte...

Äntligen har jag fått tillbaka telefon efter fyra veckor på lagning. Vad jag saknat den. Hur kan låta bli att irritera sig på små saker? Jag måste be gubben göra saker som är självklara. Vissa saker är självklara för bara mig, men ändå. Men som ik...

Har fått en sån himla telefonfobi på senaste tiden. Jag tycker inte om att ringa till företag angånde räkningar eller svara på nummer som jag inte känner igen pågrund av att jag inte vill prata med telefonförsäljare eller nån från nått företag om n...