Satt och diskutera nu på eftermidagen om invandring och så med Gubben i lådan och min syster på 17 år. Jag och Gubben har rätt lik inställning till invandrare. Vi sa att så länge en invandrare som kommer hit till Sverige och vill stanna, att h*n visar det och lär sig våra lagar och verkligen gör sitt bästa för att sköta sig och lär sig svenska språket är helt okej att stanna här i Sverige.

Men den invandrare som inte lär sig språket, lever på bidrag år efter år, följer sina egna lagar och regler, vad har den invandrare här i Sverige att göra. Den kan ju lika gärna åka tillbaka till sitt land, för enligt mig så har inte den personen nått att hämta här i Sverige.

Min syster blev sur och tyckte att vi dumma åsikter. Är det så att jag och gubben har det utan att veta om det?

Känner mig så bortglömd, ensam och sviken.
Men vet inte av vem.
Jag vill att någon ska se mig, säga att den älskar mig och inte klarar av att leva utan mig.
Vill känna mig behövd.