Jag och lillkillen följde med Gubben i lådan och fixade med däcken i går, kände att jag behövde komma ut och göra nånting annat. Är ju inge vidare att sitta hemma och vänta på att han ska komma hem alla gånger.

Men på hem vägen så svängde vi in till gubbens föräldrar. Var bara hans mamma hemma, hans pappa var ute på en lång promenad med hunden. Vi var väl där kanske 30-45 minuter eller nått sånt. Medans jag höll på att klä på mig ytterkläderna, så klädde svärmor på lillkillen. Så frågar hon lillkillen om han ska ha nått och dricka innan vi åker, men jag säger att det inte behövs, att han får nått att dricka när vi kommer hem. För att jag ansåg att han inte skulle dricka nått när vi precis skulle åka hem. Då säger hon till lillkillen "va mamma är snål".

Det är inte första gången hon kallar mig för snål. Men jag anser inte att man behöver ge honom nått att dricka när man står i dörren och ska till och åka iväg. Om hon hade velat ge lillkillen nått att dricka så hade hon ju kunnat tänkt på det tidigare.

Jag är definitivt inte snål när det gäller lillkillen, han får dricka så mycket han vill, han får äta så mycket han vill. Men man behöver inte hålla på och ge honom saker när man ska står i dörren och ska till och åka iväg.

Idag så blir jag och lillkillen ensamma större delen utav dagen.

Gubben i lådan är på jobbet och sen efter jobbet så ska han iväg och fixa lite med några däck, och sen så ska han byta däck på sin trim bil. Han trodde att han skulle komma hem framåt åtta tiden i kväll. Tråkit när det blir sånna dagar tycker jag. Känner mig ensam. Visst jag är ju inte ensam, jag har ju lillkillen som sällskap, som jag kan prata och leka med, men det är inte samma sak. Ibland så kan det vara skönt att ha lite vuxet sällskap, som man kan diskutera med.

Snart så börjar lillkillen på dagis, så att då får jag chansen att börja söka jobb i lugn och ro. Känner att det ska bli skönt att få komma ut i arbetslivet, är rätt så less på att bara gå hemma och att ha urdålig ekonomi. Ekonomin tillåter att jag bara har råd med mat och inget mer med det.

Om det är någon som har nått tips på jobb kan du väl höra av dig.

Det var ett tag sen jag skrev. Det har helt enkelt inte blivit, beror mestadels för att gubben i lådan har varit sjukskriven en längre tid. Så att han har varit hemma så att jag har inte kunnat skriva, han vet ju inte om denna blogg. Men nu har han iallafall börjat jobba igen.

Var iväg till baby sången med lillkillen och svärmor. Gick mestadels för att svärmor har tjatat om att få följa med dit, så att igår så gick jag dit med henne. Det var inge vidare kan jag ju säga. För det första när vi gick dit så tog hon beslag på vagnen så att hon gick med den dit. Och när vi gick hem så hade jag vagnen, men hon höll i vagnen som man vill att ett barn ska göra när man är ute. Jag försökte komma framåt med vagnen men hon drog den bakåt, värst var det i uppförsbackar. En vagn är ju tung i sig själv, men det blev ännu värre när hon drog den bakåt.

Jag prata med henne i går kväll och sa vilken tid jag senast ville gå hemifrån för att hinna till baby sången, men hon kom nästan tio minuter senare, så att då ville jag gå ganska fort så att man hann varva ner och lillkillen skulle få hinna leka av sig lite innan det skulle börjas sjungas. Men det gick inte ann att gå lite fort, hon skulle gå så sakta så och fatta inte att det började bli lite bråttom, fast jag började titta på klockan. Hon skulle stanna och kolla på allting.

Sen när vi skulle gå hemåt igen så skulle hon in och titta i en klädesbutik där hon hitta en tröja som hon köpte, och hon som sa senast i söndags att  hon och svärfar knappt har några pengar, hur har hon då råd att köpa sig en ny tröja?

När vi väl var hemma så skulle hon göra våfflor, så att hon gjorde det åt sig själv och lillkillen. Det är väl inge fel i det, men sen när hon hade gjort klart och plockat undan efter sig, så börjar hon städa i köket. Att städa köket är inte hennes jobb, det är mitt och gubbens i lådans jobb. Varje gång hon är här så börjar hon torka bänkar, spis och väggen ovanför spis och bänk. Suck säger jag bara.

Men nu läre jag sluta, lillkillen har vaknat nu hör jag, så att jag läre gå och ta hand om honom.

Gubben i lådan var iväg och mappade bilen igår, det var 30 mil dig, så att jag, lillkillen och svärmor följde med dit så att gubben skulle slippa åka ensam.

När bilen höll på att mappas så kollade gubben hur det gick, svärmor, jag och lillkillen åkte iväg till centrum och kolla runt. Vi gick väl i ca tre, fyra timmar och hela tiden så höll svärmor i vagnen så som ett barn brukar göra. Och när vi skulle gå över bilvägar så höll hon igen mig och lillkillen så att vi inte kunde öka takten så att vi kunde skynda på över vägen. Jag vill gärna komma över vägen så fort som möjlig, dels för att jag inte vill vara ivägen för länge för bilisterna och dels för att jag inte tycker om att vara på bilvägar med lillkillen. Jag sa det till svärmor, men hon verkade inte fatta vad jag mena.

Sen när vi allihopa åkte och åt mat, vi åt på ett ställe som hade buffe med bland annat pizza, kebab och kyckling och olika såser. Hon tyckte inte att vi skulle låta lillkillen få smaka av våran mat, bara för att hon tyckte att det var starkt. Kan ju säga att hon knappt tål några kryddor alls, hon använder typ bara salt och peppar till sin mat när hon lagar mat. När hon äter tacos så har hon mild sås och anser att den är stark, så att som sagt hon tål inga kryddor alls.

Så att det blev jobbigt när hon betedde sig så, som om hon ville uppfostra lillkillen.

Känns så himla tungt med allting just nu.

Jag vill så mycket, men kan göra så lite. Allting beror på att jag inte har råd med något. Det finns inga pengar till nånting.

Jag vill klippa mig, vill köpa nya kläder, vill köpa nya skor, vill köpa ny dator och mobil, jag vill gå ner i vikt, vill bli skuldfri.

Men ny telefon kan jag hoppa över, för att det är ändå aldrig någon som ringer mig. Datorn behöver jag för att kunna kolla runt, inte för att hålla kontakten med vännerna, för sånna har jag inte.

Nya kläder, skor och frisyr behöver jag inte heller egentligen för att det är ändå ingen som märker hur jag ser ute, det är ändå ingen som tittar på mig.

Så det bästa vore ifall jag bara gick och gömde mig så att allihopa slapp se mig.

Gubben i lådan vill att jag ska söka sommar jobb. Visst jag skulle inte ha några problem med att jobba hela sommaren, men frågan är vart lillkillen ska vara under dagarna då. Gubben i lådan har semester senare på sommaren, typ i slutet av juli, början av augusti (det stället han jobbar på har bestämda semester veckor). Och om jag ska jobba hela sommaren så börjar jag jobba i början av juni.

Har sökt dagis plats, men vet dock inte när han får börja, men tidigast första juni börjar han. Sen så kanske det tar två veckor att skola in honom. Så att jag kan tidigast börja jobba i mitten eller av slutet av juni.

Gubben i lådan säger att hans mamma kan ställa upp och vara barnvakt då det behövs. Aldrig i livet tänkte jag då. Och ja vill absolut inte att hon ska skola in lillkillen på dagis. De som ska skola in lillkillen är antingen jag eller gubben i lådan, det är våran uppgift, absolut ingen annans. Svärmor eller någon annan kan gå och hämta honom om det skulle behövas, om jag eller gubben i lådan inte har någon möjlighet att hinna hämta honom i tid eller av någon annan orsak.

Men ingen annan än jag och gubben ska skola in honom. Allra helst hade jag velat skola in lillkillen, jag har sett fram emot det lite granna, att få skola in honom på dagis.

Har en sån himla oro i kroppen.

Det kryper i kroppen på mig.

Jag vill rymma så långt jag bara kan komma, men ändå så vill jag krypa under en sten och gömma mig.

Jag vill träffa folk, men ändå så vill jag bara vara själv.

Jag vet varken ut eller in.

Just nu så mår jag inte bra.

Jag vill så mycket med mitt liv, men så lite jag klarar av.

Visst, man klarar av allt man vill, men just nu så tror jag att jag inte klarar av något.

Vad ska jag göra för att orka med livet?

Jag förstår mig inte på mina svärföräldrar alls. Dom bor ca 3,5 mil ifrån mig och gubben i lådan, dom har två söner till varav den ena bor 20 mil ifrån dom och den andra ca 8 km ifrån dom. Nu är det så att svärföräldrana ska åka och hälsa på sonen som bor 20 mil från dom över helgen och då frågar dom gubben i lådan ifall dom kan komma och elda åt dom i huset. Jag tycker ju att det hade varit bättre ifall dom hade bett sonen som bor i närheten av dom komma och elda åt dom.

Men den sonen är knepig, han tänker typ bara på sig själv. Han har fem barn (ett från tidigare förhållande, ett bonus och tre gemensam me nuvarande), varav den ena har en cp skada, han har avlastning varannan helg till det barnet. Och han nästan kräver att hans föräldrar (mina svärföräldrar) ska ta dom andra barnen så att han och frun ska få egen tid för att dom tycker att det är så jobbigt med alla barnen. Och på det så har dom skaffat sig en stor hund.

Varför skaffa sig en hund när man knappt orkar med alla barnen?

Han blir sur när hans föräldrar säger nej till barnvakt.

Jag vet inte vem av gubbens i lådans släkingar som är värst.