Har en sån himla oro i kroppen.

Det kryper i kroppen på mig.

Jag vill rymma så långt jag bara kan komma, men ändå så vill jag krypa under en sten och gömma mig.

Jag vill träffa folk, men ändå så vill jag bara vara själv.

Jag vet varken ut eller in.

Just nu så mår jag inte bra.

Jag vill så mycket med mitt liv, men så lite jag klarar av.

Visst, man klarar av allt man vill, men just nu så tror jag att jag inte klarar av något.

Vad ska jag göra för att orka med livet?

 

l

14 mars 2011 11:07

Det är nästan så jag också frågar mig just nu... Jag gör fel vad jag än gör, så enkelt är det.

http://lenac-son.bloggagratis.se

 

Sofia

14 mars 2011 12:19

Vet precis hur du känner dig, ja är likadan. Man är inte trygg i sig själv när man känner så har ja märkt. Jag vet att det kan vara svårt men försök att se dom bra saker och fokusera på dom. Försök att lägga det dåliga åt sidan. Ja vet som sagt hur svårt det är. Jag försöker alltid se det ja är tacksam för. Man tror att man inte klarar det, men det gör man! Du måste hitta livsglädjen igen..

http://dixxonsblogg.bloggplatsen.se

 

Ulliz

14 mars 2011 13:17

Hallå där..
Jag har läst lite tillbaka i din blogg.
Jag tycker synd om dig som måste ta allt ansvar själv... Har du försökt sätta dig ner med honom och förklarat hur du känner?
Hur gammal är lillkillen då?
Ha en bra dag! /// Ulliz

http://annaulliz.bloggplatsen.se

 

Baraa

14 mars 2011 15:23

Jag märker stark oro i din blogg. Något jag tidigare kände innan jag upptäckte helhetsperspektivet inom meditation. Jag ger goda tips hur man hanterar livslöshet, oro,ångest och liknande. Kika om du så vill

http://person.bloggplatsen.se

 

ame-lyn

14 mars 2011 16:39

Känner fan samma sak.

http://ame-lyn.bloggplatsen.se

 

Kalle

14 mars 2011 19:48

Börja älska så löser sig det mesta.

http://KalleGoesWritning.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag börjar bli lite små rädd för killen. Han har börjat ta tag i mig när han är arg. ...

Det blir långt mellan gångerna jag skriver. Men kommer alltid nått ivägen till varför jag inte skriver. Just nu så ligger jag ensam i sängen, gubben har nyss åkt till jobbet. Lilla lillkillen är super förkyld med hosta o täppt näsa, men ändå är d...

Fan vad jag blir irriterad och äcklad jag blir. Jag vet inte hur många gånger jag bett gubben att sluta, men han fortsätter ändå. Det han gör är att ta handen innan kalsongerna och pillar på snoppen lite titt som tätt när han sitter vid datorn, sitte...

Äntligen har jag fått tillbaka telefon efter fyra veckor på lagning. Vad jag saknat den. Hur kan låta bli att irritera sig på små saker? Jag måste be gubben göra saker som är självklara. Vissa saker är självklara för bara mig, men ändå. Men som ik...

Har fått en sån himla telefonfobi på senaste tiden. Jag tycker inte om att ringa till företag angånde räkningar eller svara på nummer som jag inte känner igen pågrund av att jag inte vill prata med telefonförsäljare eller nån från nått företag om n...