Känner mig så himla ensam just nu.

Jag längtar efter att ha någon som jag kan krypa upp i hans famn o bara gosa.

Jag vill ha någon hos mig, jag vill ha någon som älskar just mig.

Men det kommer aldrig att hända.

Vem vill ha feta, fula mig som inte vågar säga varken bu eller bä i verkliga livet utan skriver här istället?

Visst längtar jag efter barn otroligt mycket.

Visst längtar jag efter någon som som älskar mig för den jag är.

Men när jag inte kan få dig och få barn med dig, så vet jag inte om jag vill ha någon annan eller få barn med någon annan.

Det är ju dig jag älskar, och det är dig jag hade tänkt att ha barn med.

Var på affären i dag, och då kände jag en doft som gjorde så att jag kom och tänka på dig. Jag tittade runt om mig ihop om att du skulle vara där och säga att du ångrar dig vad du har gjort mot mig och att du vill ha dig vid din sida och att du aldrig kommer lämna den att du ska ge mig den trygghet som jag söker. Att du älskar mig.

Jag var så säker på att du var där, att jag blev så besviken när jag upptäckte vem det var det luktade om. Att det inte var du, att det var någon annan som luktade som dig.

Idag så känns allt tufft. Det borde inte kännas så här, nu när solen skiner, borde vara glad o framåt. Men i stället så sitter jag inne o e ledsen o saknar o längtar efter dig. Vill ju vara dig nära.