Är ledig i dag. Har suttit framför datorn hela dagen. För att inte göra det så tänkte jag sticka ner på stan. Har gjort iordnig mig för att sticka ner nu, men så när jag tittar ut så ser jag att det regnar, jävla skit oxå. Men det regna inte mycket. Men det kommer säkert komma någon störtskur när jag kommer ut, skulle inte förvåna mig alls, jag har ju alltid sån otur.

Men det märks att hösten är på väg nu. Det är mycket kallare ute nu. Jag som inte tycker om hösten. Tycker bäst om sommaren. Men den här sommaren har inte varit mycket att fira, har ju varit dåligt väder hela sommaren, pissväder har det varit.

Nu har den där plätthäxan börjat jobba igen efter semestern. Önskar att hon kunde dra dit pepparn växer. Ingen gillar ju henne, så att jag förstår inte varför hon är kvar.

Just nu så känns som allt är skit.

Känns som alla ska bestämma hur jag ska bete mig, vad jag ska säga och hur jag ska se ut. Inte finns det någon vid min sida som jag kan låna dess axel.

Det saknar jag, att det finns någon vid min sida.

Det sägs att det finns någon för alla. Men jag börjar tvivla på det.

Och det är nu fyra styckna som jag känner till som ska ha barn i slutet av detta år eller i början av nästa år. Jag vill ha barn, men då måste ja ha en karl till det. Jag kommer att förbli ensammen, det är lika bra att inse det. Men i vissa stunder hoppas jag att min prins finns någonstans därute.