Svärföräldrana kom förbi igår en sväng. Dom prata med gubben i lådan att dom skulle komma igår, vi trodde att dom skulle komma förbi mitt på dagen. När dom inte hade kommit då, så ringde gubben dom, då sa dom att dom skulle komma halv fyra, fyra tiden. Men dom kom först framåt halvsju tiden. Väldigt dålig på att passa tider tycker jag. Så är det alltid med dom. Om dom säger att dom ska komma en viss tid så kommer dom några timmar senare.

Det första svärmor gjorde när hon kom var att börja rota i köket och skulle fixa mat åt henne och svärfar. Hon frågar ens inte om det är okej. Hon använder min gjutjärn stekpanna för att fixa korv, sen när hon diskar den så ställer hon den upp och ner på diskbänken, hon som har jobbat i kök ett ex antal år innan  hon blev sjuk pensionär borde veta att gjutjärns pannor ska torka på en varm platta för att inte rosta. Så att när dom hade åkt så ställde jag den på plattan och torka den så.

Sen så fick vi bröd av dom här om veckan, jag bad gubben i lådan om att få recept på det, men vi fick det inte av anledningen "man måste ha en bakmaskin för att gör det, för att det blir för tungt och hon kommer inte orka med att knåda det" Vad fan vet hon om det? Hon vet inte vad jag orkar eller inte.

Gubben i lådan har sin bil hos sina föräldrar och han har ju varit där var och varrannan dag de senaste två veckorna och titt som tätt har han kommit hem med saker till lillkillen, visst jag tar tacksamt emot det. Men han kommer em med typ rotmos, nyponsoppa med mera som svärmor har gjort själv. Och igår när dom var här så frågade hon lillkillen "har du fått smaka det, eller är mamma för snål?" Hon fråga lillkillen det när jag satt bredvid, snacka om att nedvärdera mig.

Men mig ska hon inte få trampa på.

Är ensam hemma med lillkillen idag igen.

Gubben i lådan åke och meka tidigt i morse, och troligtvis så kommer han komma hem sent ikväll.

Tycker att det är tråkigt att han gör så att han åker och mekar och är borta hela dagarna.

När han är hemma så är han så trött så att han orkar inte ta hand om lillkillen så att jag får göra det själv jämt.

Jag önskar att jag hade vänner som jag kunde gå och hälsa på när han sticker iväg så där och är borta hela dagarna. Visst jag har vänner, men dom har dragit sig undan lite granna sen jag fick barn.

Och hur jag skaffar nya vänner vet jag inte hur jag ska göra, jag har så himla svårt att få kontakt med folk, jag vet inte hur jag ska bete mig :(

Och frågan är vart jag ska få nya vänner, vart ska jag vända mig någonstans?

Är ensam hemma med lillkillen. Gubben i lådan är och mekar, han har varit det hela dagen och kommer säkert vara där i några timmar till, ganska tråkigt tycker jag. Lillkillen och jag var ute en sväng tidigare när solen var framme, var jätte skönt ute, det var plus grader och det droppade från taken och fåglarna sjöng. Kändes vårigt, om det nu finns nått sånt ord :)

Det är en annan sak som har börjat dyka upp i mina tankar, jag har börjat fundera över mina gamla flammor, till och från. När dom dyker upp i mina tankar så funderar jag över vad dom kan göra nu och hur dom har det. Jag brukar ibland till och med kolla på några av flammornas profiler på fb, några finns inte med där på fb.

När dom dyker upp i mina tanker så känner jag mig skyldig för att jag tänker på dom, det känns nästan som jag är otrogen mot karl min. Jag är lycklig med gubben i lådan och jag älskar honom otroligt mycket, och jag skulle aldrig vara otrogen mot honom.

Men ibland så tänker jag i stil med "tänk om gubben får veta att jag tänker på mina ex, tänk om han tror att jag vill gå tillbaka till dom."

Jag själv skulle inte tycka om att gubben i lådan skulle ha någon kontakt med sina ex, jag skulle bli riktigt svartsjuk.

Så att jag döljer för gubben att jag kollar upp mina gamla flammor, lika som jag döljer denna blogg för honom.

Det har inte blivit så mycket skivet för mig de sista veckorna.

Gubben i lådan har varit sjukskriven, han är inne på sin femte vecka nu.

Visst det har varit skönt att ha honom hemma, men jobbigt ändå. Jag har inte fått mina små stunder hemma som jag får när han är på jobbet.

Och när han är sjuk så ska jag ta hand om lillkillen på heltid, och när jag är sjuk så ska jag ta hand om lillkillen ändå. Jag kommer ihåg helgen innan han blev sjuk så fick jag en rejäl huvudvärk så att jag bara ville sova bort dagen, ville då att gubben i lådan skulle ta hand om lillkillen så att jag bara fick sova bort dagen. Men icke sa nicke, han åker iväg och hälsar på en arbetskamrat och lämnar mig och lillkillen hemma.

Men nu när han varit dåligt så blir han sur på mig när jag ber honom att ta hand om lillkillen så att jag typ får gå på toa eller duscha. Jag får även ta hand om lillkillen när jag ska laga mat, för att gubben är trött och ska ligga och vila framför tv. Då får lillkillen sitta i sin matstol och grina och jag känner mig stressad för att jag står vid spisen och har inte tid att ta hand om lillkillen, gubben ligger kvar och låter lillkillen sitta där och gråta.

Suck säger jag bara.

Just nu så är han och mekar iallafall med sin bil, det har han ork med, men inte ta hand om sin son. Jävligt synd tycker jag.

När jag påpekar typ såna saker att han tar sin mekbil och sina tupplurer före sin son så säger han bara att "när du säger så, så känner jag mig som en dålig pappa, sluta säg så".

Allt jag vill är att han ska hjäpa till lite mer här hemma så att jag slipper göra allt, så som att tvätta, ta hand om våran son, laga mat. Det gubben gör är att han dammsuger och lagar mat någon gång ibland.

Jag skäms nästan för människan. Det är gubbens i lådans yngsta bror det gäller. Gubben och jag har kännt varandra i två år, under det första året han och jag kände varandra så hade brodern ett förhållande med en och samma tjej, men det tog slut med henne strax efter julafton 2009. Och under 2010 så hade han fem tjejer. Den senaste tjejen som han fortfarande är tillsammans med, har han vari i lag med sen i mitten av november, dom började även prata i mitten av november. Det är 20 mil emellan dom. Och nu har dom beslutat att han ska flytta ner till henne, efter bara drygt två månader.

Så var det med två av tjejerna han hade tidigare, han var nära att flytta ihop med dom oxå, men det blev inget.

Och det värsta är att han satte ut på fb att han hade förhållande med den tjejen, och sen någon vecka senare så var det slut med henne, och sen någon vecka senare så var han lika kär igen i en annan tjej.

Det är nästan som man skäms över honom. Att han inte fattar att han skämmer ut sig själv.

Men jag hoppas att det funkar mellan den här tjejen och honom nu.

Jag förstår mig inte på hur människan tänker. Hon har varit i lag med en kille, eller rättare sagt en "gubbe". Hon är 29 och han är 47. Dom har varit i lag till och från drygt fyra år nu. Hon har sagt ett ex antal gånger att hon ska göra slut med honom, av olika anledningar, bland annat att han dricker för mycket och att han är för gammal.

Idag så berättade hon att hon var gravid, men dock inte med denna kille som hon har varit i lag med till och från i fyra års tid. Utan en annan kille, som hon ens inte är tillsammans med, och som är 46 år.

Hon sa att både den här nya killen och hon så gärna vill ha barn så att det är därför hon behåller det. Dom kommer bo på skilda ställen men kommer att ha gemensam vårdnad. Det är väl inte så farligt, men det är så att hon har två barn sen innan, med två olika fäder. Så att hon kommer få ett tredje barn med en tredje person. Hon är tydligen på väg in i vecka åtta nu.

Den nya killen och hon träffades via någon mobil kontakt sida för ca ett halv år sedan, medans hon fortfarande var tillsammans med killen som hon var tillsammans med i fyra år. Hon var hos gamla killen över jul och nyår, och hon sa till mig idag att hon inte har träffat den killen på ett tag, men hon var dock hos honom i drygt två veckor över jul och nyår.

Jag undrar ifall hon tänker på sitt rykte. Hon kommer ju säkert att få sämre rykte när hon gör så här. Behålla ett barn bara för en sån sak, och pappan till barnet verkar inte visa intresse. När hon sa att hon ville att han skulle följa med på vissa träffar under graviditeten, som tex hälso samtalet där man berättar om man har några sjukdomar som man kan ge barnet så är det en fördel ifall han är med så att han kan berätta om han har någon sjukdom i sin släkt. Men han sa bara till henne "jag följer med om jag inte jobbar". När han säger så visar han inte mycket intresse för barnet.

När hennes yngsta var runt 1,5 år så flyttade sonen hem till pappan, just för att hon inte orkade med två barn, hon tyckte att det var för kämpigt. Hur kommer det då bli att få ett tredje barn med en tredje karl?

Gubben i lådan har stuckit till grann staden, den han är uppvuxen i. Det är drygt tre mil dit. Han ville åka och träffa sina kompisar. Det är helt oki för mig, för att då får man lite ensam tid, fast lillkillen är hemma. Just nu så liggar lillkillen och sover, han har sovit i drygt en halv timme, och kommer säkert att sova i ca en timma till. Han brukar sova mellan en och två timmar per dag.

Men jag hoppas att gubben inte är borta allt för länge, för att det är våran två årsdag idag, så att vi ska ta och mysa idag på nått vis iallafall, äta nått gott och sen bara vara :)

Känner mig så himla hopplös. Önskar att jag bara kunde sticka iväg på typ en promenad alldeles själv och få vara ensam, få egen tid. Men tyvärr så kan jag inte det, jag måste tänka på lillkillen.

Gubben i lådan stack iväg nyss. Jag hörde honom hur han satte på sig jackan i hallen, så att jag gick frågade honom "vart ska du då?" "Ska ut och åka en sväng" svarar han då. Han frågar inte om det är okej om han gör det, han frågar inte om det är okej ifall han lämnar mig själv med lillkillen. Han förväntar sig att det är helt okej. Själv så måste jag nästan tjata mig till att få duscha, han skyller på att lillkillen är ju så grinig nu för tiden och gubben inte klarar av honom då. Gubben har sagt ett ex antal gånger "men duscha ikväll när lillkillen somnat". Gubben vet att jag inte duschar så sent, han vet att jag inte tycker om att lägga mig med blött hår. Så att då får jag bli lite smått sur och säga till honom att ta hand om lillkillen så att jag får ta en snabb dusch. Medans han kan lägga sig badet i stort sett varje dag i typ minst tio minuter åt gången.

Han gnäller på att HAN aldrig får egen tid, men jag då. Jag har lillkillen runt om mig hela tiden. Två gånger  har gubben tagit med sig lilkillen när han har åkt iväg till sina föräldrar, två gånger under snart åtta månader. Visst jag älskar lillkillen, men ibland så måste jag få lite egen tid då jag inte behöver tänka på någon annan än mig själv, men det verkar inte gubben förstå, huvudsaken är att HAN får egen tid, sen så skiter han i allt annat.