Jag älskar gubben i lådan oerhört mycket, tro inget annat. Men jag kan tycka att det är oerhört jobbigt när han ska iväg o hålla på med den trimmade bilen och är borta i flera timmar, och det blir inte bättre när han ska iväg och hålla på med den varje dag. Den här veckan som har varit så har han åkt och hållt på med den varje dag förutom igår.

Gubben i lådan åkte iväg för ca en halvtimme sen och ska hålla på med den idag oxå, han tyckte att jag och lillkillen skulle följa med, så kunde vi vara kvar hos hans föräldrar och käka med dom senare. Nej tack tänkte jag, jag träffade svärmor igår och här om dagen träffade jag henne oxå. Så att det räcker för mig. Jag går bara och irriterar mig på henne när jag träffar henne, hon lägger sig i alltför mycket i lillkillens uppfostran. Och jag känner att jag inte har någon ork med henne idag.

Men för att återgå till gubben i lådan, han tycker att det är konstigt att lillkillen gråter när han håller i lillkillen och att han blir lugn när jag håller i honom. Jag tycker att det inte är så konstigt, med tanke på att det är i stort sett jag som håller i lillkillen i stort sett hela dagarna. Det är mig han ligger tätt intill om nätterna. Gubben i lådan håller i stort sett bara i lillkillen när jag duschar. Det är ofta lillkillen är i min famn när jag sitter och äter. Jag har förstökt få gubben i lådan att förstå att lillkillen är ovan att vara i sin faders famn.

Och så fort lillkillen börjar gråta och han är i sin faders famn, så ropar gubben i lådan på mig och säger att lillkillen är hungrig. Eller så säger han att är trött och håller på och somna och vill att jag ska ta honom.

Var och firade midsommar hos svågern och hans familj igår. Det gick väl bra till en början, fast svärisarna var där. När jag, lillkillen och gubben i lådan kom till svågern så lämna vi vagnen i bilen och tog  in lillkillen i bilstolen och lät honom sova i den.

Men sen när det var dags att gå ut så tog gubben i lådan ut vagnen och ställde den utanför huset så skulle jag lägga lillkillen i vagnen sen när jag hade ammat klart. Svärmor sa att gubben i lådan skulle ta in vagnen så att den skulle bli varm. Att vagnen skulle bli kall när den skulle stå ute är ganska liten risk, det var typ 23 grader varmt i solen. Men ingen tog in den iallafall, så att till slut så skyndar hon sig ut och släpar in vagnen, som typ "Ni ska lyssna på vad jag säger och lyda mig".

Men jag ammade klart lillkillen till slut och la honom i vagnen. När jag skulle dra på mig skorna så ställde jag lillkillen bredvid mig, då börjar svärmor fixa med filten som jag redan hade lagt runt honom och sen går ut med honom.

Det känns som hon försöker att bestämma över min lillkille, om hon försöker sig på ännu mer så kommer jag säga ifrån, för att hon ska inte vara med och bestämma över honom.

Idag är det super duper fint väder. Det ser ut att vara varmt oxå, får hoppas att det är det, för att det är återträff med föräldrargruppen idag och jag har tänkt att jag ska ha klänning idag. Ska bli kul att träffa dom andra föräldrarna.

Lillkillen ligger och sover just nu, så att då passar jag på att skriva en sväng. Egentligen borde jag ligga och vila mig en sväng, för att jag är så trött, men jag har ingen ro att ligga ner. Sen så är det bra för lillkillen att få ligga ensam oxå.

Gubben i lådan och junior ligger och sover just nu. Själv så kan ja inte sova, men vet dock inte varför. Funderar på för mycket.

Gubben i lådan hann inte hem när hans föräldrar var här. Irritera mig som vanlig på dom. Svärfar gick med skorna inne hela tiden, respektlöst tycker jag. Svärmor gjorde så mycket annat som jag inte orkar berätta nu.

Har värsta ångesten. Svärmor ringde och sa att hon var på väg hit, vill egentligen inte träffa henne. Men får visa god min istället, för gubbens i lådans skull.

Jag förstår ju att hon vill träffa sitt barnbarn, men jag önskar bara att jag slapp träffa henne. Hon lägger i sig för mycket i juniors uppfostran. Hon kan ge mig och gubben i lådan tips, men hon ska inte lägga sig i hur vi uppfostrar honom.

Får hoppas att gubben i lådan kommer att komma hem så snart som möjligt.

Tänka sig vad tiden går fort.

För tre veckor sen så låg jag på bb första omgången med avstannade värkar.

För tre veckor sen så hade min lillkille inte kommit till världen ännu.

Det känns på sätt o vis som det var igår som min lillkille kom till världen, men på sätt o vis så känns det som jag har haft honom hur läng som helst.

Tänka sig vad en sån liten varelse kan betyda mycket för en, tänka sig hur mycket man kan älska en person som man träffa för lite mindre än tre veckor sen.

Nu har min lilla bäbis kommit, de blev en liten kille som bm trodde. Lill killen är snart två veckor gammal, tänk vad tiden går fort.

Men ja irriterar mig ännu mer på svärmor nu än förrut. Hon o ja umgicks i fredags, vi gick ner på stan då. Hon fick skjutsa lillkillen i vagnen men på hem vägen drog ja honom, o hela vägen hem så gick hon o höll i vagnen som ett litet barn gör. Hon hade handen i vägen hela tiden när jag skulle svänga.

Bland de första sakerna hon gjorde när hon kom hit var att lägga disken i blöt, jag tycker att de e super äckligt när disken ligger i gammalt, snuskit vatten.

Sen var ja, lillkillen o gubben i lådan hos henn i lördags. Lillkillen va lite grinig, så att ja bar honom omkring ute o försökte få honom att somna. Då kommer hon me hans vagn o tycker att ja ska lägga honom i den, men ja säger att de inte e någon ide, för att han inte hade somnat ännu o att han bara skulle börja gråta om ja la ner honnom. Men ändå försökte hon få mig att lägga ner honom, men till slut så gav hon upp med repliken "jag önskar att jag hade rätt i de här läget".

Ja kan tänka mig att hon önska de, men hon känner inte min son. Hon har bara träffat honom fyra gånger, ja har haft honom runt om mig dygnet runt i två veckor. Så att de e jag som känner lillkillen bäst utav oss två.

Jag blir mer o mer anti mot henne, men de kan ja inte visa gubben i lådan. Jag visar god min för hans skull.

Börjar bli ganska less. Men jag förstår att han vill träffa sina vänner och bekanta när han slutar. Men i stort sett hela denna vecka så har han kommit hem tidigast vid sex tiden, ibland så har det blivit framåt åtta tiden. Det var lika förra veckan oxå. Han säger att han vill hinna bli klar med bilen som han håller på att trimma innan junior kommer. Sen jag slutade jobba (mitt sista arbetspass var tisdags förra veckan) så har han inte kommit hem direkt hem en enda gång, han har alltid gjort något efter jobbet så att han har kommit hem tidigast vid sex tiden. Om han åker hem direkt så skulle han vara hemma vid halv fem tiden.

Men jag har sagt till honom att jag vill hinna träffa honom om kvällarna, så att han och jag får lite tid tillsammans innan junior kommer. Det vill även han, men ändå så kommer han hem framåt sju snåret, och då ska vi äta, han vill duscha, han vill sitta framför datorn. Så att då blir det inte så mycket tid över till oss två. Jag har förklarat för honom hur jag känner mig, han bara svarar jag kommer snart och är med dig så kan vi sitta och prata och gosa. Men när han väl kommer o sätter sig i soffan så är det antingen nått program som han vill se, och om det inte är det så är han dunder trött så att han sitter och halv sover så att man inte får någon kontakt med honom.

Blir så himla ledsen att det blir så här i stort sett varenda kväll. Jag vill inte hindra honom att göra sina intressen och träffa sina vänner, men jag vill ha en kväll med honom när han är närvarande, då man kan sitta och prata med honom. Känns som det inte är någon ide att man nämner detta nått mer för honom, för att då tjatar man väl bara på honom. Och ingen ide är det att ringa honom heller när han är och träffar sina vänner för att då känns det som han tror att jag håller koll på honom. Och dessutom så om vi ska prata med varandra i telefon så är det jag som får ringa, han ringer mig väldigt sällan.

Han slutade vid ett idag, och jag förväntade mig att han skulle ringa då, men icke sa nicke de gjorde han inte, så att då ringde jag honom vid halv tre då sa han att han har väntat på att jag ska ha ringt honom. Men nu ska jag inte ringa honom nå mer idag. Om jag betyder nått för honom så får han höra av sig, om han nu har tid att höra av sig förstårs.