Känner mig alltmen less. Sista dagen på sommarviket var igår, slutade klockan ett så himla skönt. Sen så cykla jag och hämta lillkillen på dagis och cykla hem och vila mig lite. Sen åkte jag, lillkillen och gubben ner på stan och köpte lite kläder åt lillkillen.

Sen i morse när vi vakna så sa jag till gubben i lådan att jag läre ner på arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetsökande, man ska ju göra det den första arbetslösa dagen ju. "Visst gör så du, men jag läre åka iväg och fixa lite saker i hembyn idag" sa gubben, hans hemby ligger fyra mil härifrån. Nu när jag hade gjort iordning mig och lillkillen för att gå ner till ams, tycker att det är bättre att ha vagnen när man ska ner dit än att cykla. För om jag har vagnen så slipper jag springa runt och jaga lillkillen över hela ams när jag egentligen ska sitta still och prata med nån handläggare.

Men när jag väl kommer ner där vagnen brukar stå, så står den inte där. Ringer gubben i lådan och frågar ifall vagnen är kvar i bilen, och visst är den det. Det hade han upptäkt när han hade kommit fram och det kunde han inte höra av sig och berätta, han tyckte att jag skulle ta cyklen istället. Glöm det säger jag. Han vet mycket väl hur mycket spring lillkillen har i benen och det är omöjligt att ha med honom på såna möten utan vagn. Sen så säger han "Måste du dit idag då?" Men han vet mycket väl att man måste dit första arbetslösa dagen.

Men han ringde iallafall ca en halvtimme senare och sa att han skulle hinna hem innan dom stängde så kunde han skjutsa ner mig. Visst tänkte jag, han kommer komma hem i sista sekund så att jag får stressa sönder mig, sen kommer lillkillen hinna somna innan han kommer hem och då blir det cyklen för mig ner så får gubben vara hemma med lillkillen och jag får stressa ner.

Jag ger upp snart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag börjar bli lite små rädd för killen. Han har börjat ta tag i mig när han är arg. ...

Det blir långt mellan gångerna jag skriver. Men kommer alltid nått ivägen till varför jag inte skriver. Just nu så ligger jag ensam i sängen, gubben har nyss åkt till jobbet. Lilla lillkillen är super förkyld med hosta o täppt näsa, men ändå är d...

Fan vad jag blir irriterad och äcklad jag blir. Jag vet inte hur många gånger jag bett gubben att sluta, men han fortsätter ändå. Det han gör är att ta handen innan kalsongerna och pillar på snoppen lite titt som tätt när han sitter vid datorn, sitte...

Äntligen har jag fått tillbaka telefon efter fyra veckor på lagning. Vad jag saknat den. Hur kan låta bli att irritera sig på små saker? Jag måste be gubben göra saker som är självklara. Vissa saker är självklara för bara mig, men ändå. Men som ik...

Har fått en sån himla telefonfobi på senaste tiden. Jag tycker inte om att ringa till företag angånde räkningar eller svara på nummer som jag inte känner igen pågrund av att jag inte vill prata med telefonförsäljare eller nån från nått företag om n...