Jag tar och skyndar mig och skriva när både lillkillen och gubben i lådan ligger och sover. Lillkillen gör det inte så mycket ifall han är vaken, för att han förstår inte innebörden med denna blogg, det är värre med gubben i lådan som inte får veta om denna blogg. Bloggen är för mig för att jag ska få terapi, i denna blogg kan jag skriva om sånt som jag inte skulle kunna göra ifall gubben i lådan läste den, jag känner mig inte redo för att berätta allt för honom vad jag går och tänker på.

Men men ska komma till saken.

Känner sån himla stor ångest, jag vet inte varför.

Det känns som jag håller på att sprängas i tusen bitar.

Jag vet inte vad jag ska mig till.

Vill bara skrika.

Vill bara gråta.

Vill bara gå och gömma mig.

Vem skulle sakna mig ifall jag bara skulle försvinna?