Har inte hänt så mycket idag, som vanligt.

Jag vet inte hur jag ska bryta detta mönster, jag går i samma spår och vet inte hur jag ska komma ur det.

Det är så mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud som vill komma ut, men jag vet inte hur jag ska formulera mig och jag vet inte heller för vem jag ska berätta alla tankar.

Vem orkar lyssna?

Vem kan lyssna utan att ta illa vid sig?

För att det är mycket tankar om alla människor runt omkring mig, och jag vill kunna berätta allt för en och samma människa såfå den människan se ifall det finns nått sammandband med mitt mående och mina tankar.

Går bland annat och funderar ifall jag har nån störning av nått slag, för att jag känner mig inte som alla andra, jag känner mig annorlunda. Det säger jag inte för att låta som att jag är något speciellt. Men jag har alltid kännt mig lite utanför samhället, jag har aldrig kännt mig en i gruppen och jag vet inte heller hur man ska bete sig bland folk. Jag har blivit väldigt folkskygg, och det har bara blivit värre ju äldre jag blir.

Telefonfobi har jag oxå. Jag pratar typ bara med fyra personer i telefon, det är min mamma, en kompis, gubben i lådan och svärmor. Fast ioförsig, vem ska jag prata med i telefon? Jag har inte så många fler att prata med.

När det gäller att ringa typ till myndigheter så vill ja helst slippa ringa sånna samtal, det är oftast gubben i lådan som gör det åt mig, snäll som han är. För att han är väldigt snäll emellan åt, även om det inte alltid låter som så när jag skriver om han här. Att det låter mycket negativt om gubben i lådan är att jag inte vet vart jag ska vända mig om jag irrterar mig på honom. Jag vill inte lämna ut honom till någon, för att jag vill inte att dom ska tycka illa om honom. Jag kan inte heller vända mig till hans mamma, för att hon och jag har inte sånt förhållande och dessutom så kommer det komma fram till honom. Fast det kanske skulle göra det egentligen.

Har inte hänt så mycket idag, som vanligt.

Jag vet inte hur jag ska bryta detta mönster, jag går i samma spår och vet inte hur jag ska komma ur det.

Det är så mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud som vill komma ut, men jag vet inte hur jag ska formulera mig och jag vet inte heller för vem jag ska berätta alla tankar.

Vem orkar lyssna?

Vem kan lyssna utan att ta illa vid sig?

För att det är mycket tankar om alla människor runt omkring mig, och jag vill kunna berätta allt för en och samma människa såfå den människan se ifall det finns nått sammandband med mitt mående och mina tankar.

Går bland annat och funderar ifall jag har nån störning av nått slag, för att jag känner mig inte som alla andra, jag känner mig annorlunda. Det säger jag inte för att låta som att jag är något speciellt. Men jag har alltid kännt mig lite utanför samhället, jag har aldrig kännt mig en i gruppen och jag vet inte heller hur man ska bete sig bland folk. Jag har blivit väldigt folkskygg, och det har bara blivit värre ju äldre jag blir.

Telefonfobi har jag oxå. Jag pratar typ bara med fyra personer i telefon, det är min mamma, en kompis, gubben i lådan och svärmor. Fast ioförsig, vem ska jag prata med i telefon? Jag har inte så många fler att prata med.

När det gäller att ringa typ till myndigheter så vill ja helst slippa ringa sånna samtal, det är oftast gubben i lådan som gör det åt mig, snäll som han är. För att han är väldigt snäll emellan åt, även om det inte alltid låter som så när jag skriver om han här. Att det låter mycket negativt om gubben i lådan är att jag inte vet vart jag ska vända mig om jag irrterar mig på honom. Jag vill inte lämna ut honom till någon, för att jag vill inte att dom ska tycka illa om honom. Jag kan inte heller vända mig till hans mamma, för att hon och jag har inte sånt förhållande och dessutom så kommer det komma fram till honom. Fast det kanske skulle göra det egentligen.