Svärföräldrana var hit en sväng idag. Hennes mamma dog för nån vecka sen, så att hon ska begravas om några veckor. Hon säger till mig, "kan du inte fråga din mamma ifall hon kan ta den stora lillkillen, för att det kanske blir långtråkigt för honom att följa med till begravningen". Hon so säger att hon är så solt över min älsta grabb och älskar honom så mycket, om hon inte vill att han ska vara med så är det ett tecken på att hon inte älskar honom så mycket som hon säger.

Sen när hon håller på att sätta på sig skorna för att dom ska till och åka hem, så ser hon mina skor som jag går med jämt, så ropar hon in till mig som sitter och ammar lilla lillkillen i soffan "du behöver nya skor". Som om jag inte visste det, jag vet ju inte hur ett par slitna skor ser ut och känns tänkte jag. "Jo jag vet" svarar jag bara henne.

Hon klagar ofta på att vi har mycket saker på våran hatthylla i hallen, vad gör det? Det är inget som stör mig. Det är saker som ska ligga där, som tex halsdukar, vantar, mössor och såna saker.

Hon klagar även på hur jag går klädd, inte dirket till mig utan hon har sagt det till gubben i lådan som har sagt det till mig. Varför ska jag behöva klä upp mig när jag bara är hemma eller åker till mamma eller svärisarna? Jag är en sån person som hellre går i bekväma kläder som jag känner mig bekväm i än att klä upp mig i fin kläder som jag kanske inte känner mig så jätte bekväm i.

Jag har en jacka som jag går i nu när det är lite hipp som happ med värmen och kylan, den jackan är bra, inte för varm och inte för kall. Men hon hade sagt till gubben i lådan att den jackan fick jag inte alls ha på begravningen, för att den jackan såg förjävlig ut. Men tänk om det hade varit min enda jacka, hade hon krävt att jag skulle köpa mig en ny jacka bara för att behaga henne till begravningen?

När jag hörde det så tänkte jag "du borde inte alls gå ut kärring, för att du ser för jävlig ut".