Är helt orkeslös idag. Har ingen lust med något alls idag. Har ångest för något, men jag vet inte för vad :S

Lillkillen och jag är ensamma hemma. Gubben i lådan är på jobbet, men han slutar vid 16. Han har lovat att han ska åka hem på en gång för att jag ska till barnmorskan och sätta in en sprial, och då läre han vara med och passa lillkillen. Är ju lite svårt att passa lillkillen och samtidigt ligga där i gynstolen, speciellt när han inte vill sova. Får hoppas att han kommer att åka hem på en gång. För att sist jag skulle till gyn så ringde han och frågade ifall han kunde komma hem senare för att han hade lite saker och göra, fast han hade lovat att följa med. Då blev jag inge glad på honom. Men men, får se hur det blir idag.

Sen så läre vi hem på en gång och fixa till lite här hemma, för att sen så kommer prästen att komma och prata om dopet som blir om två veckor. Får hoppas att det är en trevlig prälle.

Måste man tycka om sina svärföräldrar?

Det är såna där små saker som jag går och irriterar mig på hos mina svärföräldrar. Som tex svärmor här om veckan, har för mig att jag skrev om det förut. Jag och gubben i lådan satt hemma hos svärisarna och prata om vilket namn vi ska ta till vårat barn, hennes barnbarn. Jag sa att ifall gubben i lådan vill att barnet ska ha hans efternamn så får det bli det namn jag vill ha och om barnet ska ha mitt efternamn så barnet det namn han vill ha. Svärmor hörde när jag sa det, och då så sa hon till gubben i lådan typ "Låt barnet ta hennes efternamn bara det blir det namnet som du vill". Det namn som han vill att barnet ska heta har vi pratat om förut och i början var jag med på det och tyckte om det, men nu känner jag mer anti mot det. Just bara för att hon håller på att tjatar om att barnet ska heta det. Om vi tar det namnet så känns det som det är hon som har bestämt att mitt barn ska heta det.

Och svärfar, han inte är inte så mycket bättre, eller så är det väl jag som irriterar mig på små saker. Gubben i lådan hade åkt i en annan bil hem igår och lämnat sin vanliga bil hos sina föräldrar, och pappan (min svärfar) skulle flytta bilen och lyckades sätta igång larmet på nått konstigt vis, vet dock inte hur. Men i vilket fall som helst så fick han av larmet och fick igång bilen, han körde den en bit och han varvade upp den och skulle till och lägga i fyran, men fick i tvåan istället, så att hela motorn skrek tydligen. Så att nu får inte gubben i lådan igång bilen. Och vi som är i behov utav bil, för att mitt vatten kan gå när som helst. Visst det är ändå tre veckor kvar till beräknad bf, men barnet kan få för sig att komma tidigare.

Visst dom här sakerna kanske inte är mycket att hetsa upp sig för, men jag kan inte låta bli att irritera mig på dom ändå. Tycker att dom lägger sig i för mycket när det gäller mitt och gubbens i lådans barn.

Varför kan jag inte sova när jag kan och får sova hur länge jag vill? Men det är ju typiskt mig att vakna tidigt och inte kunna somna om när jag är ledig.

Det som händer idag är att jag och gubben i lådan ska iväg till svärföräldrana, och där kommer vi bli i flera timmar. Har inga större problem med dom, men det blir jobbigt att vara där i flera timmar. Och dom senaste veckorna har det blivit att vi har åkt till svärisarna dom senaste lördagarna och varit där i flera timmar.

Svärmor säger hela tiden att mitt och gubbens i lådans barn ska heta Rasmus om hon får säga sin mening, jag skrev ju om det här om veckan (jag länkar där jag skrev jag om det http://draken.bloggagratis.se/2010/02/22/2583202-anti-mot-svarforaldrana/ ) Tack vara henne så blir jag mer och mer anti mot namnet Rasmus, kan inte säga det till gubben i lådan varför jag börjar tycka mindre om Rasmus, det går bara inte.

Så därför så brukar jag komma med andra förslag till namn, men det verkar vara ganska kört. För att gubben i lådan vill verkligen ha Rasmus, undra om det beror på att hans mamma vill ha det.

Idag är det tisdag då, och det är sju veckor kvar tills junior ska titta fram som det är planerat. Gubben i lådan tror att junior kommer att komma tidigare, själv så tror jag inget speceillt. Junior kommer när han känner för det.

Börjar bli lite smått nervös, brukar tänka ibland vad det är jag har gett mig in på, gör jag rätt att sätta ett barn till världen.

Men ändå så längtar jag så oerhört mycket tills lilla Junior kommer till världen, ska bli så kul.

Håller jag på att förlora honom eller inte?

Kommer han att göra slut?

Om han gör slut så kommer jag inte att orka med det.

Han är mitt liv, jag behöver ha honom vid min sida.

Varje minut vi är ifrån varandra så längtar jag efter honom.

Höll nästan på att börja gråta på jobbet idag för att jag tänkte att jag kanske skulle till och förlora honom. Om jag ska vara helt ärlig så kom det faktiskt en eller två droppar, men som tur så såg ingen dom. För att jag anser att  ingen där uppe på jobbet ska få veta vad jag går igenom just nu.

Har problem med min dator. Håller på att städa upp den med något program som jag aldrig har använt någon gång förut. Programmet sa att den ville hålla på utan att någon höll på med den, så att jag sitter vid gubbens i lådans bärbara dator och skriver just nu. Tur att han har en bärbar dator som jag kan sitta och roa mig med när min stationära håller på och städas. För att jag klarar inte av att leva utan att leva utan dator och internet, internet och datorn är mitt liv.

Så att den som läser detta och vet hur man fixar mer utrymme på hårddisken utan att behöva formatera om datorn får gärna säga till hur jag ska gå till väga.

Vad det blåser ute nu då, det vinner runt knutarna och det regnar. Nu är det riktig höstväder. Rena rama tröckväder.

Skallebanken börjar bara bli värre och värre, så himla jobbigt att få sånna perioder då jag har huvudvärk var och varannan dag. Man blir ju seg och borta i skallen när man har det.

Någon som har nå bra tips på hur man ska slippa det?

Solen sken ju tidigare i morse, men vart har solen vägen nu?

Nu är det bara grått och tråkigt

Jag hoppas att det inte kommer att börja regna.