Jävla arbetsförmedlingen, eller ska ja säga det rätta namnet, arbetsförNEDRINGEN. Dom gör ju ändå inget annat att förnedra folk.

Pratade nyss med min handläggare i telefon och då berättade jag att jag hade sagt nej till praktiken på dagiset. Det tyckte hon var så dåligt att jag hade gjort det. Det lät även som HON hade pratat med dom där på dagiset. Jag tror knappast att hon har gjort det, varför skulle hon ringa och prata med dom för? Det var ju ändå inte hon som hade hittat den platsen, det var en helt annan person på ett helt annat ställe. Visst har dom två personerna kontakt, men varför skulle min handläggare på af ringa till dagiset och pratat med dom för?

Det är så himla drygt att ha huvudvärk som aldrig vill ge me sig.

Det ligger mest vid höger tinning och molnar.

Det är alltför lätt huvudvärk för att ta tablett för det.

Men förhoppningsvis så kommer det att släppa snart.

Jag har iallafall inte spytt något mer, och det ser jag som ett gott tecken.

Nu börjar det gå till överdrift tycker jag.

Min kompis som har den där hunden som jag har gått ut med några gånger messa mig o frågade ifall jag hade varit ut med hunden. Hon messade ju mig i morse och frågade ifall jag kunde gå ut med honom vid tio och vid ett. Jag sa att jag hade varit ut med hunden vid halv tolv tiden en ganska lång runda eftersom jag och en annan kompis hade bestämt att vi skulle gå en promenad då. Så att jag slog ihop dom två turena. Tydligen så hade hunden haft svårt att gå för att han var så kissnödig och bajanödig när hennes gubbe kom hem. Tydligen så hade hon menat att jag skulle gå ut med hunden vid tio och fyra. Normalt att gå ut med en hund var sjätte timme? En hund behöver gå ut oftare än så.

Och nu tyckte hon att jag ska gå ut med hunden två, helst tre gången om dagen. Och hon tyckte att jag kunde vara hos henne och hålla hunden sällskap eller att hunden skulle vara hos mig så att hunden skulle slippa vara ensam så länge. Hon tyckte att det var en bra ide för att jag gör ändå inget speciellt. Det tycker jag är en överdrift tycker jag. Då blir det ju mer min hund än hennes, och det accepterar inte jag. För att jag vill inte ha en sån hund.

Om jag skulle ta hunden hit till mig, hur skulle det se ut då? Jag har själv tre katter som inte skulle acceptera att ha en hund här varje dag. Och om jag ska vara hos henne, vad ska jag göra hos henne? Visst det är mysigt och härligt med hundar, men så kul är det inte att sitta hemma hos henne och hålla hennes hund sällskap. Mina katter behöver oxå ha mänskligt sällskap. Och hon har det super duper stöckigt hemma, hade hon tänkt att jag skulle städa åt henne eller? Aldrig i livet säger jag.

Jag kan tänka mig att gå ut med hunden max en gång om dagen, aldrig i livet tre gånger om dagen. Då slipper ju hon o hennes gubbe gå ut med hunden när dom kommer hem från jobbet. Och om jag ska gå ut med hunden tre gånger om dagen så vill jag ha nått ut av det, visst det låter girigt, men jag kör inte med någon välgörenhet.

Min kompis hörde av sig nu o frågade ifall jag kan gå ut med hennes fyra månaders hund idag oxå.

En gång vid elva tiden och en gång vid två tiden. Visst jag kan gå ut med hunden, men jag har ingen lust att gå ut med den var eviga dag och flera gånger om dagen. Så att jag sa att jag bara kunde den första vändan.

Varför gå ut med en hund var tredje timme för?

Varför skaffa hund när man inte har tid med den?

Om man jobbar hel tid och inte har någon möjlighet att gå ut med den, varför inte skaffa hund dagis till den?

För att hon kan ju inte förvänta sig att jag ska gå ut med den varje dag, för att då förväntar ju hon sig att jag ska gå ut med hunden varje dag till slut och det det har jag ingen lust med. Då blir ju jag låst, då blir det jag som får ta hand om hunden helt och hållet till slut.

Visst jag vill ha hund, men jag vill inte ha en sån hund som hon har skaffat. Hon har skaffat en blandning mellan schäfer och leonberger. När jag skaffar hund så vill jag ha en renrasig hund och en som är lite mindre och har lite mindre päls.

Jag förstår inte riktigt hur hon tänkte när hon skaffade hunden. För att den kommer att bli riktigt storvuxen när den är färdig växt, och hon och hennes kille bor i en etta på drygt 40 kvm. Hon jobbar mellan nio och sju måndag till fredag, lördagar så jobbar hon nio till fyra. Killen jobbar skift, så ibland så jobbar han på kvällen så att han kommer hem sent  på natten och ibland så jobbar han morgon så att han kommer hem runt ett två snåret.

Dom hade säkert förväntat sig att jag skulle ställa upp o gå ut med hunden om dagarna. Dom frågade aldrig mig ifall jag kunde göra det, dom skaffade den och frågade mig sen. Sen så var det mest ett impuls köp som dom gjorde när det gäller hunden. Idiotiskt anser jag.

Har nyligen varit ut me min kompis hund som är dryga fyra månader gammal, för att både hon och hennes kille är på jobbet. Jag skickade sms till henne o berättade att jag hade varit ut med honom. Och då skickar hon o frågar ifall jag kan gå ut med honom klockan fem oxå.

Visst jag kan tänkta mig att gå ut med honom någon gång ibland, men jag vill inte gå ut med honom varje gång han ska ut. Det är väl inte min hund för tusan.

Har nu försökt att komma fram till bvc i en timme och jag har inte kommit fram. Det går en signal och sen så låter det som någon blåser i luren och sen är det tyst i luren. Så himla irreterande att inte komma fram. Morr!!!!!!!!

Va jäkla irreterande jag är på min arbetskamrat just nu.

Jag vet att hon nyligen har flyttat till ett hus som hon ska hyra i minst ett år framöver. I morse innan vi satte igång o gjorde morgon bestyren så satt hon och läste tidningen och tittade på husen som var på försäljning. Frågade henne enkelt om hon var sugen på att köpa hus, då svarar hon att hon inte kan köpa hus för att hon måste bo kvar där för hon hade skrivit kontrakt. Svarar henne då att det finns inga måsten, att man istället ska säga att man vill för att det känns lättare att göra det.

Som tex så ska man inte säga att "Nu MÅSTE jag gå till jobbet", då känns det ju oftast jobbigt att gå dit, men om man istället tänker "Jag VILL gå till jobbet" så känns det lättare att gå dit. Sen så måste man ju inte heller gå till jobbet, det är ju ingen som tvingar en.

Eller om man man säger att man måste på toa, vem säger att man måste på toa? Man kan göra sina behov i byxorna, men det är inte så fräscht, så därför så vill man ju gå på toa o göra nr ett eller två där.

Så därför så fick jag inge svar utav min arbetskamrat, om hon var sugen på att köpa hus. Det enda jag fick som svar var "Men så kan man ju inte säga" när jag sa att det inte finns några måsten.

Jag är så himla förbannad på att jag kommer att få mina pengar  på måndag. Tydligen så får arbetsförnedringen göra exakt hur dom vill utan att någon har nått att säga till om. Allt ska ske efter deras villkor, jag är så himla trött och förbannand på dom.

Tycker att dom skulle testa o vara långtids arbetslösa och få lägsta normen o se hur det är. Dom skulle då inte klara sig alls det vet jag.