Var och firade midsommar hos svågern och hans familj igår. Det gick väl bra till en början, fast svärisarna var där. När jag, lillkillen och gubben i lådan kom till svågern så lämna vi vagnen i bilen och tog  in lillkillen i bilstolen och lät honom sova i den.

Men sen när det var dags att gå ut så tog gubben i lådan ut vagnen och ställde den utanför huset så skulle jag lägga lillkillen i vagnen sen när jag hade ammat klart. Svärmor sa att gubben i lådan skulle ta in vagnen så att den skulle bli varm. Att vagnen skulle bli kall när den skulle stå ute är ganska liten risk, det var typ 23 grader varmt i solen. Men ingen tog in den iallafall, så att till slut så skyndar hon sig ut och släpar in vagnen, som typ "Ni ska lyssna på vad jag säger och lyda mig".

Men jag ammade klart lillkillen till slut och la honom i vagnen. När jag skulle dra på mig skorna så ställde jag lillkillen bredvid mig, då börjar svärmor fixa med filten som jag redan hade lagt runt honom och sen går ut med honom.

Det känns som hon försöker att bestämma över min lillkille, om hon försöker sig på ännu mer så kommer jag säga ifrån, för att hon ska inte vara med och bestämma över honom.

Har värsta ångesten. Svärmor ringde och sa att hon var på väg hit, vill egentligen inte träffa henne. Men får visa god min istället, för gubbens i lådans skull.

Jag förstår ju att hon vill träffa sitt barnbarn, men jag önskar bara att jag slapp träffa henne. Hon lägger i sig för mycket i juniors uppfostran. Hon kan ge mig och gubben i lådan tips, men hon ska inte lägga sig i hur vi uppfostrar honom.

Får hoppas att gubben i lådan kommer att komma hem så snart som möjligt.

Nu har min lilla bäbis kommit, de blev en liten kille som bm trodde. Lill killen är snart två veckor gammal, tänk vad tiden går fort.

Men ja irriterar mig ännu mer på svärmor nu än förrut. Hon o ja umgicks i fredags, vi gick ner på stan då. Hon fick skjutsa lillkillen i vagnen men på hem vägen drog ja honom, o hela vägen hem så gick hon o höll i vagnen som ett litet barn gör. Hon hade handen i vägen hela tiden när jag skulle svänga.

Bland de första sakerna hon gjorde när hon kom hit var att lägga disken i blöt, jag tycker att de e super äckligt när disken ligger i gammalt, snuskit vatten.

Sen var ja, lillkillen o gubben i lådan hos henn i lördags. Lillkillen va lite grinig, så att ja bar honom omkring ute o försökte få honom att somna. Då kommer hon me hans vagn o tycker att ja ska lägga honom i den, men ja säger att de inte e någon ide, för att han inte hade somnat ännu o att han bara skulle börja gråta om ja la ner honnom. Men ändå försökte hon få mig att lägga ner honom, men till slut så gav hon upp med repliken "jag önskar att jag hade rätt i de här läget".

Ja kan tänka mig att hon önska de, men hon känner inte min son. Hon har bara träffat honom fyra gånger, ja har haft honom runt om mig dygnet runt i två veckor. Så att de e jag som känner lillkillen bäst utav oss två.

Jag blir mer o mer anti mot henne, men de kan ja inte visa gubben i lådan. Jag visar god min för hans skull.

Börjar bli ganska less. Men jag förstår att han vill träffa sina vänner och bekanta när han slutar. Men i stort sett hela denna vecka så har han kommit hem tidigast vid sex tiden, ibland så har det blivit framåt åtta tiden. Det var lika förra veckan oxå. Han säger att han vill hinna bli klar med bilen som han håller på att trimma innan junior kommer. Sen jag slutade jobba (mitt sista arbetspass var tisdags förra veckan) så har han inte kommit hem direkt hem en enda gång, han har alltid gjort något efter jobbet så att han har kommit hem tidigast vid sex tiden. Om han åker hem direkt så skulle han vara hemma vid halv fem tiden.

Men jag har sagt till honom att jag vill hinna träffa honom om kvällarna, så att han och jag får lite tid tillsammans innan junior kommer. Det vill även han, men ändå så kommer han hem framåt sju snåret, och då ska vi äta, han vill duscha, han vill sitta framför datorn. Så att då blir det inte så mycket tid över till oss två. Jag har förklarat för honom hur jag känner mig, han bara svarar jag kommer snart och är med dig så kan vi sitta och prata och gosa. Men när han väl kommer o sätter sig i soffan så är det antingen nått program som han vill se, och om det inte är det så är han dunder trött så att han sitter och halv sover så att man inte får någon kontakt med honom.

Blir så himla ledsen att det blir så här i stort sett varenda kväll. Jag vill inte hindra honom att göra sina intressen och träffa sina vänner, men jag vill ha en kväll med honom när han är närvarande, då man kan sitta och prata med honom. Känns som det inte är någon ide att man nämner detta nått mer för honom, för att då tjatar man väl bara på honom. Och ingen ide är det att ringa honom heller när han är och träffar sina vänner för att då känns det som han tror att jag håller koll på honom. Och dessutom så om vi ska prata med varandra i telefon så är det jag som får ringa, han ringer mig väldigt sällan.

Han slutade vid ett idag, och jag förväntade mig att han skulle ringa då, men icke sa nicke de gjorde han inte, så att då ringde jag honom vid halv tre då sa han att han har väntat på att jag ska ha ringt honom. Men nu ska jag inte ringa honom nå mer idag. Om jag betyder nått för honom så får han höra av sig, om han nu har tid att höra av sig förstårs.

Måste man tycka om sina svärföräldrar?

Det är såna där små saker som jag går och irriterar mig på hos mina svärföräldrar. Som tex svärmor här om veckan, har för mig att jag skrev om det förut. Jag och gubben i lådan satt hemma hos svärisarna och prata om vilket namn vi ska ta till vårat barn, hennes barnbarn. Jag sa att ifall gubben i lådan vill att barnet ska ha hans efternamn så får det bli det namn jag vill ha och om barnet ska ha mitt efternamn så barnet det namn han vill ha. Svärmor hörde när jag sa det, och då så sa hon till gubben i lådan typ "Låt barnet ta hennes efternamn bara det blir det namnet som du vill". Det namn som han vill att barnet ska heta har vi pratat om förut och i början var jag med på det och tyckte om det, men nu känner jag mer anti mot det. Just bara för att hon håller på att tjatar om att barnet ska heta det. Om vi tar det namnet så känns det som det är hon som har bestämt att mitt barn ska heta det.

Och svärfar, han inte är inte så mycket bättre, eller så är det väl jag som irriterar mig på små saker. Gubben i lådan hade åkt i en annan bil hem igår och lämnat sin vanliga bil hos sina föräldrar, och pappan (min svärfar) skulle flytta bilen och lyckades sätta igång larmet på nått konstigt vis, vet dock inte hur. Men i vilket fall som helst så fick han av larmet och fick igång bilen, han körde den en bit och han varvade upp den och skulle till och lägga i fyran, men fick i tvåan istället, så att hela motorn skrek tydligen. Så att nu får inte gubben i lådan igång bilen. Och vi som är i behov utav bil, för att mitt vatten kan gå när som helst. Visst det är ändå tre veckor kvar till beräknad bf, men barnet kan få för sig att komma tidigare.

Visst dom här sakerna kanske inte är mycket att hetsa upp sig för, men jag kan inte låta bli att irritera mig på dom ändå. Tycker att dom lägger sig i för mycket när det gäller mitt och gubbens i lådans barn.

Känner mig på extremt dåligt humör idag.

Vill säga till kärringen som sitter i samma rum som mig att gå o dränka sig eller nått sånt, bara man slipper henne. Jag blir så himla irriterad på den där jävla kärringen. Hon sitter och pratar för sig själv, ungefär som hon tror att vi andra i samma rum som hon är intresserad av vad hon har säga. Det hon sitter och pratar om är typ det hon sitter och skriver in datorn eller typ "hur mycket kan klockan vara då?", så kan det följas med "Aha, e den så mycket, då är det lunch" eller "Aha, e´den så mycket, då kan man stänga av datorn för att man slutar snart". Och om hon säger det sist nämnda så slutar man typ en halv timme senare.

Hon säger även ganska ofta "ja, ja vet inte", och när hon säger det så har jag sån go lust att säga "Men va fan vet du då?"

Tur att jag har mp3 spelaren som jag kan plugga in i öronen så att jag slipper höra henne hålla på att pladdra för sig själv. För annars så hade jag blivit rejält osams med henne för länge sen, och i värsta fall hade jag strypt henne.

Vist är nymodigheter bra, det kan unerlätta vid många tillfällen. Men nu på morgonen tyckte jag nte om det där med nymodigheter.

Det kostar trettio kronor för mig att åka buss egentligen, ganska dyrt tycker jag, så därför brukar jag åka för ungdom (man är ungdom upp till 25 år) och då kostar det bara 20 kronor.

Nu på morgonen så åkte jag buss till jobbet, och givetvis så var det en billjettkontrollant som skulle kolla så att man hade köpt rätt billjett, och med sig hade någon mini dator så att han kunde kolla upp person numeret (säkert andra saker oxå), och jag uppgav fel person nummer, bara för att jag hade ingen lust att få en räkning hem på 400 kronor. Så i det läget är det ingen bra sak för oss passagerar som vill åka billigare med nymodigheter.

Inte ofta billjettkontrollanter kommer och ska kolla upp. Under de här femton åren jag har åkt hbuss så har en kontrollant bara kommit typ fem, sex gånger. Men då har dom nte haft några nymodigheter som en mini dator. Men nu tror jag att jag ska sätta mig långt bak i bussen, så kanske man hinner hopa av bussen innan kontrollanten kommer så pass långt bak så att han inte hinner kolla upp min billjett.

Men historien slutade med att jag iallafall betalade fullt pris, även om jag tycker att det är dyrt, men det är iallafall billigare än att betala räkningen som skickas hem till en om man åker på fel billjett.

Vilken jävla irriterande människa. Det är så att det är två styckna chefer där jag har min praktik, och nu när jag ringde och sa att jag skulle vara hemma idag så var det den ena chefen där. Jag hann bara säga att jag skulle vara hemma idag och då sa hon typ att jag skulle krya på mig sen så sa hon hej då, jag höll på att säga en sak till henne när hon bara lägger på luren. Hon kan då inte tycka om mig. Har kännt mycket anti från hennes sida.

Det är många mindre rum där olika många sitter i, och jag har märkt att hon brukar gå till speciellt ett rum minst en gång om dagen och sitta där och prata i en halv timme, det är ofta hon går till det rummet två tre gånger om dagen och pratar i minst en halv timme. Men hon kommer aldrig och sätter sig ner och pratar med oss i mitt rum. Vad är det för speciellt med dom i andra rummet?

Jag är nöjd med att den andra chefen är mycket mycket bättre. Hon är iallafall mer förstående, henne kan man iallafall prata med.