Är ja dum nu?

Är jag dum som skaffar ett till barn med gubben i lådan när ja måste tjata på honom nu för att han ska hjälpa till med lillkillen? Som tex nu på morgonen så gick han upp med lillkillen för att ja fyller år idag, då tyckte ja att ja kunde få sovmorgon, men de fick ja aldrig. Sen så har ja fått tjata på gubben i lådan i nästan en timme för att han ska ge lillkillen frukost. Sen så har han sagt två kvällar i rad att han ska nanna lillkillen, men de har alltid slutat me att ja har fått nanna lillkillen för att gubben i lådan skulle åka iväg o göra olika saker, som tex i går åkte han hem till sin mamma typ strax innnan läggdags för lillkillen.

Har en sån himla ångest, men vet inte varför jag har det.

Vill hitta på nått, men vet inte om jag har någon ork till att göra det.

Skulle egentligen ha varit på praktiken idag, men är hemma med lillkillen idag igen. Han har blivit förkyld, men är på bättringsvägen, han har bara hostan kvar, så troligtvis så får han gå till dagis i morgon.

Gubben i lådan är fortfarande sjukskriven efter att han krokade. Han har köpt en ny bil som han mekar med som han ska iväg och mappa i morgon, så att han skulle iväg och fixa en massa med den idag. Sa att jag ville duscha innan han stack, fick göra det på nåder nästan. Han sa att jag skulle skynda mig så att han fick komma iväg någon gång. Suck säger jag bara, han klagar på att jag inte duschar så ofta, men han kan inte passa lillkillen undertiden jag duschar.

Vad jag önskar att jag hade andra svärföräldrar ibland. Jag kan berätta om en händelse när dom kom hit oanmälda nu i veckan, jag hade varit hemma i kanske 30-45 min.  Vi låg i sängen och tog det bara lungt, hade inte börjat med maten ännu. Jag och gubben i lådan och jag hade kommit överrens om att vi skulle äta pannkaka, jag skulle göra smeten och han skulle steka den. Så att strax efter svärföräldrana hade kommit så ställer jag och gör smeten, för att klockan var mycket och det var dags för middag. Sen när jag är klar med smeten så säger jag till gubben att den är klar, så påbörjar jag att diska lite granna, han kommer och steker den första sen så kommer hans mamma och fortsätter. Blev sur för att gubben låter henne göra det och sur för att hon kommer och tar över hans "jobb". Vi fråga dom om dom ville ha pannkaka och det ville dom, så då fortsätter svärmor att steka medans jag säger att hon ska sätta sig så fortsätter jag att steka, men det vägrar hon göra, hon slutar när jag har sagt att jag vill ha mina annorlunda, så då spar hon sista smeten så att det räcker till mina två.

Sen efter att alla ätit klart fortsatte jag att diska det vi ätit på, jag ber gubben i lådan att han ska torka bordet, men då är svärmor snabb och säger att hon ska göra det och hon sätter igång med det. Då hade jag god lust att säga till henne "det var gubben i lådan jag bad att torka bordet inte dig", men jag bet mig tungan, för jag hade bara gjort mig osams med henne. Så medans hon torka och jag diskade pratade vi lite granna, hon frågade "kommer aldrig din mamma och diskar och städar och sånt här hos er?" Jag svarade helt ärligt "näe de gör hon inte för att hon anser att vi är vuxna nog att klara sånt själva" (och det är vi, båda är 30 år).

Det enda hon svarar på det är "jasså" och såg förvånad ut. Sen så sa hon nått i stil med "lika bra att du vänjer dig att det blir att jag kommer hit och gör sånt här, för så har jag alltid gjort hos mina tre pojkar utan att någon har sagt nått".

Jag sa aldrig rakt ut att hon skulle sluta att hålla på, men jag gav henne små vinkar om att hon skulle göra det, som tex att jag torkar spisen sen när jag är klar här med disken och som när jag berätta vad min mamma anser.

Jag prata med gubben i lådan om det efter att dom hade åkt och sa till att det kändes lite konstigt att hon höll på hemma hos oss, så berätta jag även om våran diskution om min mamma. Gubben höll med mig delvis lät det som, han sa bara typ "du vet hur mamma är".

Sen är det svärfar som är allmänt ohyfsad. Jag tycker att när man kommer hem till folk så tar man av sig skorna, men det gör aldrig svärfar. Det är flera gånger gubben i lådan har sagt till honom att ta av sig dom, men svärfar tycker det bara är krångligt att ta av sig dom. Men varför skaffar han sig inte lättare skor att sätta på sig och ta av sig undrar jag då? Även i vintras så gick han in med skor så att det blev blöta fotspår efter honom.

Båda svärisarna kan släppa värsta brakskitarna bland folk utan att bry sig det minsta, och det är snuskigt enligt min åsikt. Dom bor i ett mindre samhälle än vad jag och gubben i lådan bor i, så det är ofta svärisarna kommer hit till vårat samhälle och ska handla för att det är billigare här i affärna. Vi har tex rusta, dollar och karlsson och även en fjärde affär som liknar dom tre affärena.

Svärmor kan åka runt till dom ställena en sak på dollar, två saker på rusta och så vidare, bara för att det är kanske tio kr billigare på dom ställena. Dollar och karlssons är vägg i väg på ena sidan av staden, rusta är på andra sidan stan, kanske en mil bort, om man åker en halv mil till så kommer man till den fjärde billiga affären. Dom sakerna som hon köper på dessa affärer kan hon köpa i en vanlig mataffär. Att hon inte inser att det blir dyrt att åka och flaka så där för att spara in pengar på varona, så har dom en bil som drar lite mer än en liter milen.

Lillkillen ligger och sover en sväng och gubben i lådan är och köper däck till sin nya bil som han trimmar, och jag sitter här och roar mig vid datorn när jag egentligen borde ligger och vila jag med. Borde passa på när lillkillen ligger och sover. Men jag fick ju ändå sovmorgon i morse, gubben i lådan gick upp med lillkillen kl sju i morse så fick jag sova vidare, guld värt det, så att jag sov till nio.

När lillkillen har vaknat så ska han och jag åka till mamma en stund, det var ett tag sen vi var där. Får se ifall gubben i lådan kommer dit senare och hämtar oss eller om mamma skjutsar hem oss.

Var iväg och köpte en tvilling vagn igår, det blev en teutonia s4. Vi orkade inte ta in den från bilen igår när vi kom hem för vi kom hem så pass sent, så att jag hämta den idag innan gubben i lådan åkte iväg och tänkte ställa in den i vagns/cykel förrådet. Men tji fick jag, dörren var för smal, ca 3 cm, hmmmm tänkte jag. Lillkillen börja ledsna och jag orka inte hålla på att fundera nå mer på det så att jag ställde in den i gången till alla förråden. Den står inte i vägen direkt, men den kan inte stå där. Ska försöka ställa in i vagns förrådet sen när gubben i lådan kommer hem så får han  hjälpa mig o få in den.

Vagnen är iallafall jätte fin. Det är samma fäger som i den vagn som vi har till lillkillen, fast det är en emmaljunga. Tydligen så kostar en teutonia s4 uppåt 8000 ny, men vi fick den endast för 2000 så att jag tycker att det var ett väldigt bra pris. Men vi fick dock inte med nått regnskydd till vagnen, men det går ju säkert att köpa till nu efteråt, ett sånt kan ju inte kosta mycket tycker jag.

Det var länge sen jag skrev nu. Har ingen direkt ursäkt till varför jag inte har skrivit. Men det är mycket som har hänt. Sist jag skrev jag ju om att jag hade upptäckt att jag var gravid och visste inte hur jag skulle göra, det slutade med att jag hade kvar det, så att nu är jag i vecka 15. Gubben i lådan har lovat att han ska hjälpa till mycket med lillkillen när bebben kommer, hoppas att han kommer att hålla det. För att det kommer att bli jobbigt för mig annars, för att lillkillen har börjat komma in i en trotsålder och är en riktig klätter apa.

Just nu så känns det lite extra jobbigt, för att gubben i lådan var med i en bilolycka för några veckor sedan, som tur så klarade han sig med endast brutet bröstben, så att han har väldigt tungt och klarar inte av att bära så tunga saker. Så att jag har fått tagit allt ansvar för lillkillen, eller i stort sett allt ansvar just för att gubben inte klarar av att lyfta lillkillen. Så en sovmorgon har jag inte fått på hur länge som helst, fast jag har varit jätte trött så har jag inte fått sova ut. Visst gubben har klivit upp nån morgon med honom, men jag har ändå inte kunnat sova för att jag har vetat att jag måste kliva upp och lyfta ner honom om det har behövts. Så att jag är nästan ständgt trött, och att jag är gravid på det så gör det inte saken bättre heller, blir trött av det oxå.

Sen när vi har varit och handlat så har jag fått springa upp med matkassarna till lägenheten medans gubben i lådan har suttit kvar i bilen med lillkillen, sen har jag fått springa ner igen och hämta lillkillen sen så har gubben åkt och parkerat bilen. Så att jag börjar känna mig slut i axlar och rygg. Men det är bara att bita ihop och hoppas att gubben i lådan kan börja bära saker snart igen, som typ lillkillen eller matkassar så att jag slipper göra det ibland.

Gubben i lådan och lillkillen ligger och sover så att jag passar på att skriva då. Är lugnast att skriva när lillkillen sover och gubben i lådan vet ju inte om denna blogg, och så ska det förbli.

Igår kväll så hade jag bestämt mig att ha kvar barnet.

Tidigare i veckan hade jag bestämt mig för att göra abort.

Att det ska vara så himla svårt att bestämma sig, det förstår jag inte. Så svårt var det inte när jag väntade lillkillen.

Fy sjuttsningen för att vara förkyld, har varit det nästan hela veckan. Igår så var jag hemma från praktiken. Gubben i lådan var snäll och skjutsade lillkillen till dagis när gubben stack till jobbet så skulle jag slippa gå iväg på morgonen. Så att jag var bara hemma och kurerade mig istället fram tills jag hämtade lillkillen.

Natten till igår så hade jag en förjävlig hosta hela natten, jag bara hosta och hosta. Men i natt så hosta jag inte lika mycket som tur är. Men jag är så otroligt täppt i näsan istället nu. Jobbigt värre.

Att jag är så fundersam om hur jag ska göra med det väntade barnet kan bero på  många olika saker. En anledning kan vara att jag vill ha kvar det, men när jag fick veta att svärföräldrana vill att vi ska behålla det så känner jag lite att jag vill ta bort det bara för att dom vill att vi ska behålla det. Visst det låter dumt att tänka så.

Men jag bad gubben i lådan att inte berätta för någon förrän vi har bestämt oss, dels för att jag ville inte att nån skulle veta om nått om vi bestämde oss för abort och dels för att jag ville att vi skulle besluta oss opåverkade av någon annan.

Nu känner jag att jag har blivit påverkad av vad dom vill, och det är inte bra det.

Mensen var försenad i ca en vecka då jag gjorde ett grav test, det visade positivt. Jag visste inte hur jag skulle reagera, blev både glad men ändå besviken.

Detta gjorde jag för en vecka sedan, så i en veckas tid har jag funderat på fram och tillbaka hur jag ska göra, om jag ska ha kvar detta barn eller inte. När jag väntade lillkillen hade jag inga problem vilket beslut jag skulle ta, då var det en självklarhet att behålla honom.

Men nu velar jag fram och tillbaka om jag ska behålla eller inte behålla.

Vissa stunder har jag beslutat att jag ska göra en abort för att jag vill ha mer tid med lillkillen och att jag inte känner mig redo för ett till.

Vissa stunder har jag bestämt mig för att ha kvar det för att det inte ska bli sån stor ålderskillnad mellan lillkillen och syskonet. Lillkillen kommer vara ungefär 2,5 år när bebben kommer isånnafall.

Att det ska vara så himla svårt. Jag vet inte hur jag ska göra. Gubben i lådan vill ha kvar det, men jag vet inte hur jag ska göra.

Jag tror att jag blir tokig snart.