Jag jobbar ju väldigt olika om dagarna. Som tex i kväll så jobbade jag till nio, fick sluta en kvart tidigare, så att jag var hemma till nio.

Kvart över nio så ringer en kompis och undrar om jag har slutat, när jag säger att jag har kommit hem redan så blir hon lite sur för att jag inte ringde henne när jag var på väg hem, som jag brukar göra ibland när jag slutar vid nio.

För att hon ville att vi skulle gå till max o käka, för att att tydligen så kostar ett maxmål 19 kronor. Och när jag säger att jag inte orkar att klä på mig o cykla iväg, så blir hon ännu puttare.

Men hon kan ju inte förvänta sig att jag ska ringa henne varje gång när jag slutar vid nio, för att förut när jag slutat vid nio o jag inte har ringt henne på väg hem o pratat me henne tills jag kommit hem så har hon blivit putt.

Men varför ska jag egentligen alltid ringa henne på väg hem från jobbet? Hon ringer ju aldrig när hon slutat för dagen o hon vet att jag bara är hemma.

Har en sån jäkla ångest så att jag kan inte somna, så att jag inte är någo trött.

Ligger o funderer ifall jag ska köpa en bärbar dator eller inte. Data affären här i stan hade en bärbar dator för lite drygt sex tusen. Det är ju rätt så mycket pengar ju, pengar som jag egentligen borde lägga på andra saker än en bärbar dator. Jag har ju en dator som fungererar, iallafall någolunda så där. Borde lämna in datorn, för att den strular för mig. Men då blir jag utan dator, o jag känner mig så himla handikappad utan dator. Är ju van att sitta framför den varje dag.

Hmmm, varför ska livet vara så himla komplicerat för?