Ja undrar ja varför jag ska ha misstro till allt och alla för?

Just för tillfället så tror jag att mormors nya karl ljuger om att han är allergisk mot katter, tror mer att han inte tycker om katter.

Det är säkert någon gammal grin gubbe som hon har hittat.

Han kommer aldrig ta morfars plats, jag tyckte om min morfar och jag saknar honom. Visst jag har inte gråtit nåt över att han har dött, men jag saknar honom ändå. Jag är på nått vis lättad över att han dog, för att då slipper han lida så mycket. Han tacklade av så himla mycket de sista halvåret. Han klarade sig helt själv tills han rasa ihop hemma, sen de sista halvåret var han en helt annan människa.

Jag tycker att det känns skönt att jag inte träffade honom då han låg på sjukhemmet, för att jag vill minnas honom som han var. Då han var så pass pigg så att han kunde sköta om sig själv, det är min morfar det.