Jag har suttit o funderat ifall man kan säga upp släktskapen med någon?

För att jag gjorde ju ultraljud i måndags, jag knäppte kort på bilderna och mmsa iväg bilden till både min pappa och min äldre bror. Jag skrev även till att det var ett nytillskott som skulle komma ivår. Det skrev jag till dom den åttonde december, alltså i tisdags.

Min bror är utomlands och jobbar nu, så att han har inte fått den bilden, så att det är ursäktligt. Men mamma maila honom och berätta hur det låg till, jag tror att hon gjorde det igår, så att han vet ju om det. Han har ens inte hört av sig och grattat mig ännu.

Min pappa skrev ett kort mail på fb där han skrev "är det sant det du skrev i smset?" Jag skrev tillbaka att det var det och jag skrev även när den var beräknad. Men jag fick inget svar tillbaka, och har inte fått något tillbaka.

Man tycker ju att man borde få ett grattis från dom. Men icke sa nicke. Min "kära" pappa har aldrig visat något större intresse för mig under mitt liv, så varför skulle han göra det nu? Vad förvänta jag mig egentligen om honom? Men jag förvänta mig iallafall att min bror skulle höra av sig och gratta, men det har inte gjort han heller. Blir så himla besviken på dom två. Jag skulle vilja skriva och berätta hur jag känner det, speciellt för pappa. Jag skulle vilja berätta hur jag har känt mig under min uppväxt när han aldrig har funnits där. Och även hur besviken jag blir på honom nu när han ens inte kan gratta mig, jag bär på hans förta barnbarn. Han kommer väl inte visa nå större intresse för det barnet, han kommer väl inte visa mer intresse för det än vad han han har gjort för mig.

Men frågan är om han är värd besväret att få ett sådant mail där jag har skrivit hur jag känner för honom och hur besviken jag är på honom.

 

Linda

31 mars 2010 15:20

Usch, vad hemskt när vuxna människor beter sig som småfjortisar! Först vill man inte ta sitt ansvar över sitt barn, sedan vill man inte ens kompensera det med sitt barnbarn. När är det dags att växa upp liksom?

Hoppas att du skickade det där mailet till honom.. Han förtjänar att få lite dåligt samvete tycker jag.

http://lindalindgren.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag börjar bli lite små rädd för killen. Han har börjat ta tag i mig när han är arg. ...

Det blir långt mellan gångerna jag skriver. Men kommer alltid nått ivägen till varför jag inte skriver. Just nu så ligger jag ensam i sängen, gubben har nyss åkt till jobbet. Lilla lillkillen är super förkyld med hosta o täppt näsa, men ändå är d...

Fan vad jag blir irriterad och äcklad jag blir. Jag vet inte hur många gånger jag bett gubben att sluta, men han fortsätter ändå. Det han gör är att ta handen innan kalsongerna och pillar på snoppen lite titt som tätt när han sitter vid datorn, sitte...

Äntligen har jag fått tillbaka telefon efter fyra veckor på lagning. Vad jag saknat den. Hur kan låta bli att irritera sig på små saker? Jag måste be gubben göra saker som är självklara. Vissa saker är självklara för bara mig, men ändå. Men som ik...

Har fått en sån himla telefonfobi på senaste tiden. Jag tycker inte om att ringa till företag angånde räkningar eller svara på nummer som jag inte känner igen pågrund av att jag inte vill prata med telefonförsäljare eller nån från nått företag om n...