Gubben i lådan och jag håller på att glida ifrån varandra. Jag vill inte det, jag vill fortsätta att leva med honom fast han är jobbig och jävlig ibland.
Gubben i lådan betyder väldigt mycket för mig och jag har planerat att leva resten av mitt liv med honom.
Men för att det ska bli så måste jag ändra på mig. Gubben måste inse att han måste ändra på sig oxå, men aty få honom till det vet jag inte hur det ska gå. Han måste vilja själv.

Satt och diskutera nu på eftermidagen om invandring och så med Gubben i lådan och min syster på 17 år. Jag och Gubben har rätt lik inställning till invandrare. Vi sa att så länge en invandrare som kommer hit till Sverige och vill stanna, att h*n visar det och lär sig våra lagar och verkligen gör sitt bästa för att sköta sig och lär sig svenska språket är helt okej att stanna här i Sverige.

Men den invandrare som inte lär sig språket, lever på bidrag år efter år, följer sina egna lagar och regler, vad har den invandrare här i Sverige att göra. Den kan ju lika gärna åka tillbaka till sitt land, för enligt mig så har inte den personen nått att hämta här i Sverige.

Min syster blev sur och tyckte att vi dumma åsikter. Är det så att jag och gubben har det utan att veta om det?

Känner mig så bortglömd, ensam och sviken.
Men vet inte av vem.
Jag vill att någon ska se mig, säga att den älskar mig och inte klarar av att leva utan mig.
Vill känna mig behövd.

Jag är så trött så trött.
Jag vill bara gå och lägga mig. Men läre vänta ett tag till. Lilla lillkillen ligger fortfarande vaken, la han för minst en halv timme sen, i vanliga fall brukar han somna ganska fort, men inte ikväll när jag är så trött och skulle kunna somna sittandes nästan.

Jag känner mig då himla ensam.
Vill bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och sen vakna upp och allt är bra.

Det är så mycket jag skulle vilja ha ändrat i mitt liv, men jag vet inte i vilken ände jag ska börja.

Jag känner mig irriterad på allt möjligt för tillfälligt.

Grannar som tror att vändplan utanför huset är en parkering. P-vakter som ger kan ge dom p-bot ena dagen men inte den andra för att då är det inte deras område.

Samma grannar som tror att det är okej att härja, leka och stoja klockan elva, tolv på natten/kvällen.Och när man pratar med dom att det är ett lyhört hus så tycker man att dom kan sluta härja nattetid. Verkar inte fatta vad man säger till dom.
Det är en ensamstående utländsk mamma med minst fyra ungar. Ett av barnen verkar kunna svenska, men mamman verkar inte svenska så bra. När jag har förklarat så har hennes grabb varit med och förklarat för henne på deras språk. Jag har även förklarat enkelt ensam för henne. Varje gång så har hon sagt att hon förstått vad man sagt till henne.
Lessna till slut så att jag prata med hyresvärden om henne, ifall dom kunde prata mes dom. Men dom kan inget göra så länge dom inte vet hur mycket som dom stör. Dom sa bara att jag skulle ringa störnings jouren. Men känns som det inte är nån ide att ringa dom, för att det tar hur lång tid som helst innan dom kommer. Det kan ta 30-40 minuter innan dom kommer och då hinner det oftast lugna ner sig.

Tack vare dessa grannar så börjar jag bli mer och mer rasist. Bara för att dessa grannar lever sitt eget jävla liv.

Här om kvällen så stod mamman och prata högt, nästan skrek på nån som stod vid bilen utanför en bit bort. Då var klockan typ halv elva på kvällen och jag och gubben var på väg och lägga oss. Gubben går ut på balkongen och säger "men håll käften" till henne. Jag hade gjort det om jag hade haft mer mod i mig.

#rasist
#irriterande
#grannar
#hållkäften

Vad less jag börjar bli på detta liv. Mycket beror nog att jag o gubben tjafsar en hel del. Det är jobbigt att han visar noll intresse av att skaffa jobb. Han säger att han vill ha jobb, men han gör inget åt det. Han gör inget med lilla lillkillen, jag måste be honom att ta honom. För att han tar aldrig upp honom frivilligt.
Jag får uppfostra lilla lillkillen själv känns det som ibland.
Han kan ligga o vara ledsen när jag inte har möjlighet att ta upp honom, och gubben i lådan sitter bara framför teven, sitter me sin mobil eller framför datorn. Samtidigt som han sitter o pillar sig på snoppen.
Känner mig så himla irriterand idag.

Skulle vilja ha fler läsare till min blogg. Men vette tusan hur jag ska lyckas med det. Vill inte koppla ihop bloggen med min fb, eftersom jag skriver anonymt.

Jag skriver så att gubben i lådan inte ser, han vet inget om denna blogg, och så ska det vara också eftersom detta är mitt sätt att få ut det som jag har svårt eller inte kan prata om.

Vad ska man skriva om för att folk ska återkomma?