Vad är meningen med allt egentligen?

Varför finns jag när jag aldrig bad om att bli född?

Det känns som jag bara har blivit utnyttjad i mitt liv, speciellt utav Han. Känns som han utnyttjade mig för att han visste hur mycket jag älskade honom, han använde sig av mig tills han hittade någon som var bättre än mig på allt, någon som var värd att älska.

Jag trodde att han älskade mig, men tji fick jag. Han slängde iväg mig som en vante när han hade tröttnat på mig.

Jag vet att han har varit så jäkla taskig mot mig o bettet sig som en skit, men ändå så kan jag inte släppa honom. Jag tänker alltid på honom. Som tex när jag är i någon affär, då kan jag tänka "ja men den där tröjan skulle han gilla, så att den köper jag till honom", men sen så kommer jag ihåg att han inte vill ha kontakt me mig nå mer. Eller rättare sagt, jag vill inte ha någon kontakt me honom, inte efter det när han kalla mig för slampa, han som borde känna mig och borde veta att jag inte är någon slamp. Om man inte är det när man har haft tre olika sexpartnes på fem år, så isånnafall e ja de.

Varför kan jag inte släppa honom?

Varför går jag och hoppas att det ska bli han och jag igen?

Jo för att jag älskar honom så himla mycket.