Fy fan vilken jävla jul jag hade. Firade julen med mamma, lillasyster, lillasysters pappa, mormor och mormors karl.

För det första så tyckte jag inte alls om mormors karl, han var bara allmänt jobbig och ville vara medelpunkten. När vi öppnade klapparna från honom och mormor, så sa han hela tiden "jag ska berätta historien om den där klappen". Hua, vilken dryg människa, förstår inte hur mormor står ut med honom.

Och för det andra så blev lillasysters pappa så jävla full så att han inte kunde gå på benen. Och när han väl kunde gå på benen så spydde han ner hela badrummet så att mamma o jag fick ta reda på det. Sen så blev han otrevlig o elak. En utav dom värsta sakerna var när han sa leende "kom och rid lite granna", jag blev så himla äcklad av det. Men det värsta var när han blev så himla elak och tog tag i mig o slängde iväg mig så att jag flög över hela rummet, och sen när jag hade kommit upp från golvet som jag hade hamnat på så kom han emot mig och muckade gräl med mig.

Sen efter en stund så kommer han och ber om ursäkt för att han gjorde det. Och när jag sa till honom att jag inte visste om jag kunde förlåta honom så blev förbannad o kallade mig för "förbannade hora" och "jävla slyna" medans han gick ifrån mig. Jag stod i köket och var helt förstörd.

Sen när han väl hade gått och lagt sig så sa mamma att jag kunde gå o lägga mig, kunde inte somna, hade skit svårt att andas. Var skit rädd att han skulle komma in till mig och försöka sig på mig.

Sen vid halv fem tiden så kommer mamma in till mig o väcker mig o säger att hon har ringt efter ambulans för att han kan inte pissa och att det kommer blod från analen.

Men tror han verkligen att jag kan förlåta honom för det? Jag har sett upp till honom som min pappa. Just nu så vet jag inte vart jag har honom någonstans. Jag är så himla förbannad, äcklad och besviken på honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag börjar bli lite små rädd för killen. Han har börjat ta tag i mig när han är arg. ...

Det blir långt mellan gångerna jag skriver. Men kommer alltid nått ivägen till varför jag inte skriver. Just nu så ligger jag ensam i sängen, gubben har nyss åkt till jobbet. Lilla lillkillen är super förkyld med hosta o täppt näsa, men ändå är d...

Fan vad jag blir irriterad och äcklad jag blir. Jag vet inte hur många gånger jag bett gubben att sluta, men han fortsätter ändå. Det han gör är att ta handen innan kalsongerna och pillar på snoppen lite titt som tätt när han sitter vid datorn, sitte...

Äntligen har jag fått tillbaka telefon efter fyra veckor på lagning. Vad jag saknat den. Hur kan låta bli att irritera sig på små saker? Jag måste be gubben göra saker som är självklara. Vissa saker är självklara för bara mig, men ändå. Men som ik...

Har fått en sån himla telefonfobi på senaste tiden. Jag tycker inte om att ringa till företag angånde räkningar eller svara på nummer som jag inte känner igen pågrund av att jag inte vill prata med telefonförsäljare eller nån från nått företag om n...