Ska alldeles strax gå ner till arbetsförnedringen, vill inte gå dit, men jag måste göra det.

Jag är så himla trött på AF. Det är bara efter deras jävla piss regler.

Om man kommer med något själv och går o berättar det för af så går det absolut inte alls. Men man måste göra exakt allt som af kommer på att man ska göra annars så blir man av med ersättningen. Af gör inget annat än att förnedra en.

Ska för fan bombadera arbetsförnedringen.

Går fortfarande o tänker på vad som hände på julafton, egentligen borde jag inte gå o tänka på det, för att då mår jag bara sämre.

Men det jag tänker på att mamma hon gjorde inget när han gick mot mig o muckade gräl, hon kom aldrig o frågade hur det var med mig efter att han hade slängt mig tvärs över rummet på golvet.

Jag tycker att hon borde ha sett hur ledsen ja va o hur rädd ja blev för honom. Hon har inte heller frågat nu efteråt hur det är med mig. Men jag kommer aldrig kunna lita på honom igen, hatet mot honom kommer nog aldrig att försvinna helt och hållet.

Jag vet inte heller om det kommer att minska heller, kanske så kommer tiden göra så att hatet mildras. Eller så kommer det växa sig ännu starkare ju längre tiden går, för att så länge han inte ber mig om ursäkt så kommer jag aldrig kunna förlåta honom.

Visst han bad om ursäkt i fyllan, men ett sånt förlåt kan inte jag acceptera. Han bad ju även mamma om ursäkt på sjukhuset när han höll på att nyktra till. Men han har inte bett mig om ursäkt nykter, men han skäms väl så jävla mycket så att han vågar väl inte se mig i ögonen o be om ursäkt.

Och honom har jag sett upp till som en pappa. Det är inte meningen att jag ska ha en pappa. Min riktiga pappa hör jag aldrig av, o den som jag såg upp till som en pappa svek mig så in i norden.

Hur är det att ha en fader som är närvarande?

Hur är det att ha en fader som ställer upp för en?

Hur är det att ha en fader som finns där för en?

Nått som jag aldrig har fått uppleva och nått som jag aldrig kommer att få uppleva heller, för att jag har ingen pappa.

Fan oxå, nu börjar jag gråta oxå. Jag som har tänkt att jag inte ska sörja något som jag aldrig har haft och inte kan få.

Har nyss varit o solat en sväng, va skönt det är att ligga där i solariet och bara slappna av. Det är så skönt att jag nästan somnar. Får hoppas att jag får lite färg över hela kroppen, har solat tidigare och då har jag bara fått färg på mage o bröst, lite granna i ansiktet och på armar o i stort sett nästan inget alls på bena :S

Skickade in ett avtal till telia i samma veva när jag gick till solariet. Har beställt tv kanaler, dom som jag har nu kommer ju att försvinna snart. Så att nu när jag får kanaler från telia kommer jag att få lite fler kanaler.

Fy va de blåser ute då, det låter nästan som om taket skulle lätta när som helst. Så är det full måne i natt oxåe, inte undra på att man har svårt att sova :S

Har sån jäkla ångest idag, den har kommit krypande framemot kvällningen. Jag vill vill så himla mycket, men det är så lite som jag vet inte kommer att funka eller slå in.

Som tex så vill jag ha ett seriöst förhållande, men jag vet inte ifall det kommer att funka med denna kille som jag har träffat två gånger. Båda gångerna så sov han över hos mig, och vi hade sex vid båda tillfällerna, både innan vi somnade och när vi hade vaknat. Sen så har jag sån himla ångest inför att träffa honom igen, tyckte att det var lite jobbigt när han var här hos mig. Men jag vill lära känna honom, jag vill ha en framtid med honom, men ändå så vill jag inte det. Jag tänker på honom en del, jag saknar honom lite granna.

Sen så vill jag ha en bra kontakt med min familj, men det har jag inte. Har bara två släktingar här i denna stad, och dom vill jag åka till oftare än jag gör. Men en del vid jul som gör så att jag inte vill åka dit. Den personen som två bor med blev så himla full och dryg så att jag har tappat respekten för den personen. De två värsta sakerna var när han blev så förbannad så att han slängde mig i golvet och när han sa i fyllan med ett hånleende på läpparna "kom så får du rida lite granna".

Jag vet inte vart min framtid kommer leda mig någonstans, jag vill så mycket, men klarar så lite.

Något som jag har suttit o funderat på är att dom inte är "vackra" enligt den normen som finns här i världen får höra både det ena och det andra.

Som tex jag är överviktig och jag vet det, men ändå så får man de kommentarer på nätet att jag borde gå ner i vikt. Som tex när jag skrev ett lajv på lunar här om dagen, jag skrev nå typ "nytt år, hoppas att något spännande händer detta år" och då va de någon som skrev till mig typ "en fettsugning borde du göra".

Varför ge såna komentarer egentligen? Tror sånna människor inte att man vet att man är överviktig? Tror dom att man blir glad över att få en sån komentar när man kämpar med övervikt?

Dom människor som inte har sitt yttre till sin fördel får inte alltid chansen att visa hur dom är för att ingen tittar på dom två gånger. Så att jag tycker att det ska vara skärpning, man behöver inte ge dryga, elaka komentarer, man kan lika gärna vara tyst om man inte kan säga nått snällt. För att det kan svida ganska rejält att gång på gång att få höra att man inte har det yttre till fördel. Så att jag säger till dom som ger ut elaka komentarer, skärpning på er!

Har träffat en kille via en kontaktsida, vi har träffats två gånger irl, och båda gånger sov han över hos mig. Jag tyckte att det var jätte mysigt när han var hos mig, men de sista timmarna han var hos mig sist så kändes det som om han inte kunde försvinna snabbt nog. Tyckte att det bara kändes jobbigt att han aldrig kunde åka hem.

Men nu funderar jag vad det kan bero på att jag först tycker att det är jätte mysigt att han är här, men sen så tycker jag att det blir jobbigt. Kan det bero på att jag är ovan att ha någon hos mig eller är det något annat?

Snälla hjälp mig. Ska jag säga upp kontakten med denna kille, eller ska jag fortsätta o lära känna honom bättre så kanske det känns bättre sen?

Det gick jätte bra igår när jag träffade killen.

Vi träffades där på krogen som vi hade kommit underund med i fredags att vi båda skulle till, så att då bestämde vi att vi skulle träffas för första gången.

Jag var skitnervös, vågade först inte gå fram till honom o prata me han. Sen till slut så kom han fram o prata me mig.

Han följde me mig hem sen efter krogvändan och den självklara rundan på max som jag o min kompis alltid går till efter vi har varit på krogen.

Sen stack han hem vid två snåret idag på efter middagen, han var väldigt gullig tycker jag. Skulle vara kul att träffa honom igen o lära känna honom ännu mer.