Hade varit inne på Jula i Gävle och handlat med gubben i lådan och lillkillen (lillkillen satt i vagnen). Gubben hade parkerat bilen en bit ifrån ingången, så att han gick iväg förväg när jag höll på att klä på lillkillen alla kläderna som jag hade dragit av honom när vi var inne på Jula. Sen när jag och lillkillen gick till bilen så gick vi över parkeringen, vi gick nära de parkerade bilarna så att vi inte skulle vara ivägen för de bilarna som åkte som dårar, var nära på att ta i bilarna några gånger med vagnen, så nära gick jag. När vi var typ fem meter från våran bil så var vi nära på att bli påkörda av en bil som skulle köra förbi oss. Jag såg att föraren tittade åt andra hållet, han kom bara närmare vagnen, och när han var ca 2 dm från vagnen så knaka jag på huven för att han skulle se att han var nära. Men då blir han skit sur, ungefär som om det är min uppgift att se till att inte bli påkörd. Visst, det är delvis sant, men när jag inte kan gå mer åt sidan och inte kan gå fortare än vad jag gör så kan inte jag göra något mer. Det är lika mycket förarens uppgift att se till att inte köra på någon.

Föraren blev så sur på mig att han var nära på att kliva ur bilen o klappa för mig. Det kunde han gärna ha fått göra, jag gör allt för att försvara min son. Om han hade varit nära på att köra på mig hade jag inte gjort så mycket, jag kan lätt hoppa undan, värre är det när en bil kommer för fort och för nära min son.